Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Olle Holmberg
om Kristus pågick, och vars åsikter till stor del likna hans namnes
Theodoros’ i Den siste atenaren. Den fredlöse handlar om en annan
religiös brytning*: den mellan hedendom och kristendom i den
nordiska forntiden. Jesus av Nazareth var enligt Strindbergs uppgift
i Tjänstekvinnans son (S. S. XVIII: 346) »avsedd att med ett slag
och för alla tider krossa gudsbilden och utrota kristendomen»;
troligare är att den var avsedd att framställa den rydbergska bilden
av Jesus-idealmänniskan. (Strindberg är som bekant i
Tjänstekvinnans son icke någon alltigenom kongenial tolk av sin ungdoms
tankar.) Mäster Olof slutligen handlar om 1500-talets religiösa
reformation i Sverige.
De flesta av dessa stycken beröra således på ett eller annat
sätt vad Lamm på tal om Fritänlcaren kallar för »religiösa
slitningar». Uppslaget -till dessa, skriver Lamm, »hade kommit därigenom
att den förut pietistiske Strindberg vid femton års ålder av en
ingenjör fått Parkers skrifter i sin hand».1 Utförligare framställer
Strindberg själv i Tjänstekvinnans son det komplicerade förloppet.
Den »nyrationalistiska» tidsandan, representerad av ett flertal
författare, här ovan nämnda, hjälpte till att i början av 1860-talet
undergräva Strindbergs dåtida »pietism». Orsaken till att han
likväl inte lät sin tros »korthus — — — ramla» var »fruktan för
tomrummet», d. v. s. fruktan för att nödgas stå utan tro. Så kom
Parker i hans hand, och då förstod han att man kunde vara from
utan dogmer, religiös utan kristen bokstavsbekännelse. Först då
detta blivit klart för honom vågade han på allvar låta det som var
»fallfärdigt», d. v. s. sin pietism, falla. Det är på detta sätt Parker
har haft betydelse för Strindberg, Det är således inte han som har
berövat Strindberg hans tro, men det är han som har givit
Strindberg mod att låta de andra, »nyrationalisterna», beröva honom
hans tro. Den bok som Strindberg läste av Parker var sannolikt
Tio predikningar om religiositeten, som kom ut 1865; möjligen Teism,
ateism och kyrklig teologi som kom 1864. Det var fromma,
uppbyggliga böcker, där det positiva var starkare än det negativa.
Nu är det visserligen så att Strindbergs framställning i
Tjänstekvinnans son av förhållandet till Parker är något osammanhängande;
Tjänstekvinnans son är ju överhuvud taget en bok där de inre
motsägelserna äro talrika. Upplysande tycks emellertid vara följande
passus som handlar om Parkers predikningar: »Erkännas måste att
1 M. Lamm, Strindbergs dramer, Sthlm 1924, 1:4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
