Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
15
1883 kommer Rydberg i ett dilemma för Strindbergs skull, liknande
det efter Svenska folket: han vill sympatisera med honom, men
förmår det inte helt. Han skriver i januari 1883 till Gustaf
Ljunggren på tal om deras gemensamme vän Snoilsky :
Hvad han sagt om Strindbergs »Nya riket», derom vet jag intet,
men känner mig nästan på förhand förvissad om att han icke sagt
annat än hvad, om man oveldigt öfverväger det, han kan stå för. Jag
erkänner, att hvad du säger om »Nya riket» är sant, och erkänner det
med dess djupare ledsnad, som boken innehåller sidor, som jag
värderar såsom ensamt stående prof på mod i vår konsiderationsfulla,
lögnaktiga och fega tid, och hvilka borde varit skrifna af en man,
stående högt öfver personligt agg. (Viktor Rydbergs Brev III: 28.)
Synpunkten på Strindberg är här densamma som i de förut
citerade breven till Lindehn och Montelius: Strindberg är modig.1
Rydbergs ungdomstrots har tydligen återigen klappat i honom då
han har följt Strindbergs angrepp på de officiella lögnerna.
Strindbergs fel var att han gick in på personligheter i stället för att
hålla sig till sak. Finländaren Jac. Ahrenberg berättar i sina
memoarer, tydligen efter muntliga upplysningar av Rydberg själv
eller hans vänner, att Det nya riket var »i mera än ett afseende
en nagel i ögat på Rydberg».2 Bland annat kan Rydberg ha
ogillat Strindbergs angrepp på Wirsén, eller åtminstone den form
detta tagit sig. Det är sant att Rydbergs vänskap för Wirsén vid
denna tid hade svalnat, men det dröjde åtskilliga år innan den
avgörande brytningen mellan Viktor Rydberg och Svenska
Akademiens sekreterare skedde.
I varje fall vill Rydberg inte släppa intresset för Strindberg,
inte heller uppskattningen av honom. Det är till Wirsén själv
som han den 30 mars 1883 skriver följande, på tal om ett
resestipendium från Svenska Akademien. Wirsén ville ge det åt en
skald vid namn Victor Modin, och Rydberg går med på förslaget,
men tillägger :
Emellertid kan jag icke utan vemod tänka på att det finnes andre
män inom vår litteratur, som väl behöfde och vore väl förtjente af
1 Verkliga förhållandet, sådant man nu ur Strindbergs självbiografi och andra
källor känner det, är ju att Strindbergs karaktär företedde en egendomlig
blandning av övernormal feghet i det privata livet, i hans egenskap av människa, och
hänsynslöst mod i det offentliga, i hans framträdande som skriftställare.
2 J. Ahkenbekg: Människor som jag känt, Helsingfors 1904, I: 180 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
