Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Olle Holmberg
Brevet handlar i sin helhet om realismen och nämner endast på
ett ställe Strindberg, men Strindberg* var för Rydberg »realisten»
framför andra i Sverige, och hela hans ställningstagande till den
svenska åttiotalslitteraturen är i ganska hög grad ett
ställningstagande till Strindberg. Då brevet förut icke är tryckt, må det
kunna utförligt citeras. Det utgör närmast svar på en förfrågan
av Geijerstam, om Rydberg — tillsammans med bl. a. August
Strindberg — ville medarbeta i en planerad ny litterär tidskrift,
avsedd som organ för det unga Sverige.1 Rydberg svarar:
Det hade varit mitt uppsåt att skrifva ett långt bref till eder,
särskildt med anledning af edert senaste arbete, hvari jag finner en
oveld och en mogenhet i omdöme, som öfverraska, när man vet hur
ung förf. är till lefnadsåren. Men det ifrågavarande uppsåtet har allt
för länge fördröjt mitt svar på den vänliga fråga ni gjorde mig. Jag
önskar hjertligt, att den tilltänkta literära veckotidningen skall komma
till stånd. Hon bör kunna klargöra den unga s. k. realistiska skolans
ståndpunkt såväl inför denna skola sjelf som inför allmänheten. Jag
sympatiserar innerligt med den ärlighet, den sanningskärlek och det
mod, som gifva sig uttryck i hennes sträfvanden, och jag är på grund
deraf måhända allt för benägen att öfverskyla de oarter hon ådagalagt
i Strindbergs »Dikter». Det vore till nytta om skolan bland sina egna
ayihängare finge en polismästare, som tuktade hennes fel, ty af dem
begagna sig annars hennes fiender för att göra det goda i hennes
sträfvanden misstänkt. —–––-Den s. k. realismen är den enda skola,
hvari man för närvarande märker, att vår skönlitteratur är samtida
med de tankeriktningar, som gifva sin pregel åt vår tids filosofi, dess
forskning i menniskan och i naturen, samt åt vår tids politiska och
sociala sträfvanden. Hon är också den enda skola, hvari en efterverld
kan studera de olika samhällslagrens karakterer, sådana dessa nu förete
sig, våra inre strider, våra tvifvel och våra förhoppningar, vårt
hvar-dagslif och vår hvardagsverksamhet. Genom de problem hon uppstält
och uppställer har hon gifvit väckelser, som kräfvas för att motverka
andlig stagnation, har hon lifvat modet till att syssla med frågor,
som fordra beaktande, äfven då de äro mindre inbjudande att
handskas med, och har hon ryckt masken af en fariseism, som hotade (och
hotar) att förgifta samhället. Fras-idealismen är förfärad öfver allt
1 Geijerstam hade skrivit: »Det har varit påtänkt en sak, som möjligen skulle
kunna i sin mån hjälpa till att gifva det unga literära lifvet stadga och fart. Jag
har nämligen ämnat att från och med början af året 1885 utgifva ett literärt
mindre veckoblad, hvari bland andra Strindberg, fru Edgren, Knut Wicksell,
Molander, Oscar Levertin o. fi. skulle medarbeta. —––––leke blott min utan allas
vår gemensamma förhoppning och anhållan gäller, att Ni, hr Doktor, med ert
namn och er penna skulle vilja understödja det nya företaget.»
(Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.) Brevet visar att »det unga Sverige» fortfarande ville räkna
Rydberg som bundsförvant. — En del av Rydbergs svarsbrev har, sedan ovanstående
uppsatts, citerats i M. Johnsson, En åttiotalist, Gbg 1934, s. 179 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
