Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Olle Holmberg
motståndare eller föraktare. Han har tagit mindre hänsyn i de
ungefär samtidiga Lettres de Stockholm i La revue universelle
internationale. Där ingår bland annat Strindbergs Snoilskyessay, i vilken
Snoilsky behandlas som skalden framför andra i dåtidens Sverige.
I det sammanhanget nämnes icke Rydberg, men däremot bland de
teoretiska författarna, med följande ord:
Viktor Rydberg, philosophe de naissance, s’est fait poète en sa
vieillesse. Lourde, tudesque, sa poésie n’est rien moin que poétique ;
Lesefriichte (fruits de lecture), comme on dit en Allemagne. Estimé, il
n’est pas lu. Comme traducteur de Faust, il est arrivé à l’Académie.1
Rydberg har troligen aldrig sett detta uttalande, och helt och
hållet har det väl heller inte täckt Strindbergs åsikt om Viktor
Rydberg. I den franska artikelserien ville han spela Lokes roli
mot Valhalls gndar, och har därför skärpt uttrycken med avsikt.
Vad han de närmast följande åren någon gång då och då i
förbigående har att säga om Viktor Rydberg är av växlande art. I ett
brev till Bonnier den 30 december 1888 talar han t. ex. om Singoalla
och jämför med den sin Tschandala. »Tattaren är bättre än Singoalla»,
skriver han. (S. S. XII: 494). Det är naturalistens
överlägsenhetsförklaring gentemot romantikern; det visar emellertid också att
Rydberg var en författare som Strindberg ville tävla med. Att
han var ett geni uppger Strindberg privat i ett brev till Birger
Mörner den 2 december 1890. Mörner har förläst sig på Lombroso,
men Strindberg, ofta klokt förmanande gentemot yngre folk (t. ex.
mot Heidenstam i brevet till denne) skriver till honom:
Du ska inte svära på Lombroso! — — — Viktor Rydberg har
aldrig haft fallandesot (epilepsi), inte Snoilsky, inte Ibsen, inte
Björnson, ingen av de genier jag vet. Och hur kan du tänka dig att den
högst utvecklade typen skulle vara den sämsta?
Vid samma tid eller något senare föreslår Strindberg Mörner
att denne, när Strindberg är död, skall ge ut en bok med
uttalanden om honom till en Ehrenrettung av minnet. (Det var första
uppslaget till den plan som sedermera blev den av Fröding
redigerade En böle om Strindberg.) Strindberg gör upp ett utförligt
förslag till vad som skall stå i boken. Bland hans anteckningar
om lämpliga artiklar kommer också denna: »V. Rydberg? (om han
1 Toksten Eklund, Lettres de Stockholm par Auguste Strindberg, Samlaren
1928, s. 138. — Samma, kanske icke helt oriktiga åsikt om varför Rydberg kom
in i Svenska Akademien behåller Strindberg ännu i uppsatsen Svenska Akademien
och Nobelpriset, september 1903. (S. S. LIV: 410.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
