Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
m
varit nog oförsigtig yttra sig fördelaktigt i tryck)».1 Anteckningen
betyder att det har kommit till Strindbergs kännedom att Rydberg
muntligen eller i brev har yttrat sig fördelaktigt om honom, men
att han är medveten om att Rydberg näppeligen skulle vilja i tryck
stå för omdömena. Han vet alltså att Rydberg har ändrat åsikt
om honom, eller att hans åsikter om honom äro osäkra och
ofixerade. Något liknande gäller efter 1884 och flera år fram i tiden
om Strindbergs ställning gentemot Rydberg. Han är inte nog
fientligt stämd mot Rydberg för att vilja gå till anfall mot honom,
inte nog vänligt stämd för att vilja tala väl om honom.2 Han
avvaktar, men kan också tillfälligtvis flamma upp i Rydbergsentusiasm,
såsom i den troligen 1890 skrivna inledningen till uppsatserna om
Svensk natur, där han livligt prisar Rydbergs ariska spekulationer
i Undersökningar i germanisk mytologi och jämför honom med Olaus
Rudbeck. (8. S. XXVII: 10.)
Strindbergs tveksamhet beträffande Viktor Rydberg skulle
emellertid så småningom upphöra. En starkt medverkande orsak
härtill tycks ha varit en episod som är daterad till år 1892 och
vilken Strindberg torde ha tolkat som en sådan precisering av
Rydbergs tankar om honom att han därav föranleddes att — icke i
positiv riktning — även precisera sina tankar om Rydberg.
Innan denna episod och dess eventuella betydelse behandlas
må emellertid anföras vad Mortensen i sin bok Strindberg som jag
minnes honom har att berätta om Strindbergs ställning till Viktor
Rydberg. En del av denna berättelse anknyter till och bekräftar
vad som ovan anförts; en del meddelar nya fakta.
Mortensen skriver:
Strindberg, alltid misstänksam, ansåg, att det var [Harald]
Wieselgren, som ställt sig hindrande i vägen för hans bekantskap med Viktor
Rydberg. Den senare tyckte han för övrigt ej heller om. Han fann
det inkonsekvent av Rydberg, att han ej kvarstod på den ståndpunkt
han intagit i »Bibelns lara om Kristus», utan alltmer uppgav sitt
frisinne och i början av åttiotalet mottog en orden. Och vad var »Bibelns
lara om Kristus»? Ingenting annat än Strauss och Renan omigen.
Hans poesi var endast »Lesefriichte». Översättningen av Faust var ej
1 B. Mörner, Den Strindberg jag känt, Sthlm 1924, s. 31 f., 171.
2 Privatim är Strindbergs ton givetvis inte mycket vördnadsfull då det är tal
om Rydberg. Melker Johnsson (a. a. s. 312) citerar ur Strindbergs brev till Ola
Hansson från dec. 1890 eller jan. 1891 att Rydberg i berättelsen Realisten Åbrayuteson
i Svea «skäller tarvligt på Geijerstam». Vidare: Rydberg »är vorden sjuk (med
ett års tjänstledighet) av sin Svea-artikel om Geijerstam».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
