Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Olle Holmberg
sina domineringstendenser; dels också därpå att Strindberg-, sedan
han efter 1884 slängt alla hänsyn över bord, allt mera gav hugg
åt sig, bl. a. genom en offentlig kritik av sina närmaste, som
föreföll Rydberg ofinkänslig.
I Aftonbladets recension av Tjänstekvinnans son den 16 juni
1886 refereras utförligt vad Strindberg säger om sin släkt, och
följande något snusförnuftigt formulerade reflexion om Strindberg
tillfogas :
Detta låter i sanning förfärligt. I sitt hat till familjen slår han
öfver i det löjliga. Föräldrar och uppfostrare kunna väl, i trots af
bästa vilja, begå orättvisor. Men icke får man derför döma dem så
som herr Strindberg gör.
Rydberg, vilken som sagt höll Aftonbladet, har således, även om
han inte haft tid att själv läsa Strindbergs bok, fått reda på vad
den i detta avseende innehåller. Likaledes bör han, antingen i
original eller citerat i lektor Personnes broschyr om
Strindbergslitteraturen och osedligheten Månd skolungdomen, ha läst vad Branting
i januarihäftet av Ur Dagens Krönika 1887 i en recension av andra
delen av Giftas invände mot novellen Familjeförsörjaren, nämligen
att Strindberg där inbjöd »en skai:dalhungrig allmänhet, att,
säkerligen till stor del oförtjent, ytterligare smutskasta den som står
närmast». Slutligen började år 1893 En dåres bikt offentliggöras i
Budkaflen. Allt detta, särskilt sistnämnda faktum, är det som
åter-klingar i den uppsats som Rydberg offentliggjorde i sjunde häftet
av Ord och Bild 1893: / halvslummern. Där talas om tryckpressens
tolerans. Den lämnar ifrån sig vad som helst: i dag det och »i
morgon ett ark, å hvilket herr ** binder sina närmaste vid
skampålen». Att detta syftar på Strindberg påpekas av Robert Höckert
i hans uppsats Viktor Rydberg och August Strindberg i Svenska
Dagbladet den 20 okt. 1926. I det bevarade manuskriptet till uppsatsen
är allusionen tydligare: »herr ** binder föräldrar och hustru vid
skampålen».1 (Rydbergssamlingen, Kungl. Bibl.)
1 Hela uppsatsen I halvslummern sysslar f. ö. med det problem som
Strindbergs aforismer Om realism hade infört i den estetiska diskussionen i Sverige:
huruvida en författare i sin skildring bör lägga an på det typiska eller det
individuella. Det är dock troligen i detta fall icke närmast mot Strindberg som
Eydberg riktar sitt försvar för det typiska i konsten. Snarare mot en annan medlem
av det unga Sverige: Fröding. Sannolikt var det nämligen Fröding som i en
recension av Vapensmeden i Karlstadstidningen den 12 december 1891 hade starkare
än någon annan recensent av boken betonat den invändning som även andra
hade riktat mot den, nämligen att dess figurer saknade individualitet. Det heter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
