Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
39
Rydberg nämner inte namnet på den han vill drabba. Han
vill liksom inte låta Strindberg* komma sig tillräckligt in på livet
för att nödgas använda lians namn. Samma tendens finns på andra
ställen. I en dagboksanteckning från ungefär samma tid som I
halvslummern (i Bydbergssamlingen i Kungl. Bibl.) skriver Eydberg:
»Jag kom att tänka på en viss författare, när jag läste om en
charlatan, ’qui professe le paradoxe et se fait un merit du scandale’».
Även här är anspelningen tydlig.
Detsamma gäller om följande ord i ett brev till Ola Hansson
den 22 januari 1892 rörande uppsatsen Ber Materialismus in der
Litteratur: »Eder uppsats är af högt värde och borde kunna bidraga
att stäfja den förvildning och fördumning, hvarmed vår litt. är
hotad från inflytelserikt håll». (Rydbergssamlingen. Kungl. Bibl.)
Det är naturligtvis här Strindberg som avses.
Även i följande brev till Wirsén den 25 november 1891 är —
säkerligen — Strindberg avsedd, ehuru hans namn inte är nämnt.
Brevets bittra ton får ses mot bakgrunden av den då rådande
spänningen mellan Rydberg och Svenska Akademiens sekreterare.
Det heter på tal om utdelandet av akademiens pris:
Din önskan, att jag skulle tillkännagifva min uppfattning rörande
någon annan lämplig kandidat till det kungliga priser, skulle jag gärna
tillmötesgå, om det vore mig möjligt att tro, att jag därmed
åstadkommo annat än förargelse. Den franska akademiens villighet att
erkänna litterär duglighet, hvarhelst en sådan förefinnes, oberoende af
parti, politik och estetiska skolor, har väl sina förutsättningar i
Frankrikes storhetslif och dess litteraturs betydelse för världskulturen. Det
vore fördenskull kanske obilligt, likasom det faktiskt är fåfängt, att
begära samma villighet af vår svenska, som lefver i en »milieu» af
små förhållanden. Skulle jag rekommendera någon till den
ifrågavarande kandidaturen, vore det en, hvars vägar icke äro mina vägar,
ja, för hvars riktning jag hyser djup vedervilja, men hvars litterära
begåfning enligt min mening står högt öfver de hittills nämnda
kandidaternas. Men det tjenade ju till ingenting. (Rydbergssamlingen,
Kungl. Bibl.)
Brevet bör inte ha varit behagligt för Wirsén att läsa, och
idén om August Strindberg som litterär pristagare i 1890-talets
i denna recension att människorna i boken »mera likna typer och symboliska
figurer än lif slef vande individer», samt att Ey dberg var »en doktor Faust, som
aldrig mött Mefistofeles lifslefvande, aldrig var på Blocksberg, aldrig förskrifvit
sig åt den lede». Recensionen finns i urklipp bland Rydbergspapperen i Kungl.
Biblioteket. Den är för övrigt välvillig, men kanske har Rydberg känt behovet
av en principiell uppgörelse med dess synpunkter och därför så småningom skrivit
sin I halvslummern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
