Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Olle Holmberg
Svenska Akademi är djärv. Brevet visar emellertid också en
ädelmodig- förmåga hos Rydberg att skilja person och sak; det är inte
Strindbergs person som han bekämpar.
Om att Rydberg- kunde hysa personlig* välvilja gentemot
Strindberg" vittna också följande två brev som finnas bland hans papper
på Kungl. Bibl. Det första är från Jac. Ahrenberg den 23 mars
1895, och innehåller bl. a. orden:
Samtidigt tillställer jag dig bifogade upprop, som du hade
älskvärdheten att vilja ansluta sig till, då jag därom talade med dig på
middagen hos Montelius. Om du ville vara god och teckna ditt namn
ofvan om mitt, vore jag tacksam. Sen du det gjort ber jag dig
afsända brefvet under den adress som tinnes â kuvertet. Ännu
tillkomma tvenne namn Carl Larsson och W. Heidenstam.
De influtna medlen komma icke att lemnas åt den syndaren
August Strindberg utan förvaltas antagligen af grefve Wrangel (attaché
i Paris) eller ock af Albert Edelfelt, i syfte att få Strindberg hem, en
gång för alla.
Det andra brevet är ett visitkort från F. U. Wrangel:
Grefve F. U. Wrangel erkänner härmed tacksamligen att han för
Strindbergsinsamlingen mottagit 30 kronor.
Rydbergs offentliga litterära angrepp på Strindberg finns som
bekant i dikten Livslust och livsleda i Dikter 1891. Det påpekades
först av Georg Nordens van i Aftonbladet den 16 december 1891, i
en recension, där det heter på tal om Livslust och livsleda:
Den i detta stycke införda karrikatyren af den ultramoderna
intelligensaristokraten och »öfvermenniskan» — man tänker på Strindbergs
fiskeriintendent från »I hafsbandet» — är mycket lustigt tecknad med
skarp satir.
Intelligensaristokraten i Livslust och livsleda förklaras se ut som
en pumpa på två pinnar; d. v. s. han har ett stort huvud men ett
»eländigt underrede». Det passar inte riktigt bra på Strindberg
själv, som enligt Albert Engströms påstående i boken Strindberg
och jag hade ett huvud så litet som en sals under hårburret.
Intelligensaristokraten är ful, »och fördenskull», säger han själv,
»beundrad av den äkta konsten, som äntligen funnit, att endast det
fula är natursant». Det syftar ju på Strindbergs ord om att »det
sanna är fult så länge sken är det sköna, det fula är sanning».
Den inbilskhet som också kommer fram hos intelligensaristokraten
erinrar om de naiva övermänniskoidéer som skildras i I havsbandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
