Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg • 43
antecknat ett hånfullt och bestraffande: »Dogmatiker!» Han kände
framför allt till Strindberg.
Det är otvivelaktigt att det hos Lars finns många drag som
påminna om Strindberg, och med det konstaterandet får man i
föreliggande fall nöja sig. Lars är pietetslös. Han vill riva det gamla
för rivandets egen skull, eller, som Strindberg formulerade det, »för
att få luft och ljus». Han är hundhatare. Han föraktar kvinnan.
Han är modig, vilket Rydberg ansåg vara Strindbergs förnämsta
dygd. Han blir till slut katolik, vilket visserligen är en antydan
om att den auktoritetsbundna och dogmatiska lutheranismen borde
ta steget fullt ut och övergå till katolicismens auktoritetsreligion,
men som också kan vara influerat av den lutning mot katolicismen
som intendenten Borg visar i slutet &v I havsbandet.1 Han är
framför allt absolut oestetisk, okänslig för det sköna, oförstående
gentemot konsten; dessutom grym, låg, tarvlig, men på sitt sätt
imposant. Och han är rå mot sin familj och sin närmaste släkt. Sådan
ungefär var också den bild av Strindberg som Rydberg till slut
ansåg nödvändigt att göra sig.
5.
Det är i det föregående antaget två saker rörande Strindbergs
förhållande till Viktor Rydberg. För det första att Strindberg under
sin tidigaste författarperiod, före 1880-talet, skulle ha varit avsevärt
influerad av Rydberg. För det andra att han under 1880-talet och
till Rydbergs död avsiktligt har så mycket som möjligt undvikit att
nämna Rydbergs namn. Källan för dessa antaganden är
Strindberg själv, nämligen vad han under sitt författarskaps tredje stora
period, den som börjar med omvändelsen på 1890-talet, skriver om
Rydberg. Då är Rydberg död, och Strindberg är en annan än
förut. Då börjar hans uppgörelse med Viktor Rydberg, och fortgår
sedan så länge han lever med en stor intensitet och enträgenhet.
Som motto över Strindbergs förhållande till Rydberg under denna
period kunna sättas några ord av Strindberg som här nedan skola
citeras i sitt sammanhang: »Alltjämt denne skriftställare, som jag
undvikit medan han levde, och som förföljer mig efter sin död!»
1 Albert Nilsson antar i Ur diktens värld (s. 167) att Rydbergs dikt Betlehems
stjärna skulle kunna vara tillkommen i opposition mot Strindbergs prosahymn
till stjärnbilden Herakles i slutet av I havsbandet. Troligen är Rydbergs dikt
dock i sina grunddrag äldre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
