Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Olle Holmberg
Att Strindberg" undvikit Eydberg medan han levde är delvis sant:
han hade undvikit att angripa honom. Det personliga undvikandet
låg* ju annars, som här ovan visats, mera på Eydbergs sida.
Först är rörande Strindbergs nya period att märka att en bok
av Eydberg har spelat en roli vid Strindbergs omvändelse till kristen
mystiker, liksom på sin tid en bok av Eydberg spelade en roli vid
hans omvändelse från pietismen. Det är Undersökningar i germanisk
mytologi. Strindberg berättar i Inferno om de dagar han var bosatt
hos en läkare i Ystad (doktor Eliasson):
På aftonen ger han mig Viktor Rydbergs Germanska mytologi,
men utan någon baktanke, det kan jag svära på.
— Se här liar du något, som man kan somna av på stående fot.
Det här är styvare än sulfonal.
Om min förträfflige vän hade vetat vilken stubintråd han nu
antände, skulle han hellre räckt mig vad som helst.
Mytologien, i två band om inalles ett tusen sidor, har knappt lämnats
mig i händerna förrän den faller upp av sig själv så att säga, och
min blick fäster sig omedelbart på följande rader, inristade i min
hågkomst med eldskrift: »Enligt legenden hade den av sin gudomlige fader
undervisade Bhrigu blivit stolt över sitt vetande och trott sig däri
överträffa även sin lärare; denne sände honom till de osaliges
dödsrike, där han till sin stolthets förödmjukelse fick bevittna många och
förskräckliga ting, om vilka han förut icke haft någon kunskap.»
Det var alltså fallet med mig: övermodet, självklokheten, hybris
( uftpiç,) straffade av min fader och mästare. Och jag befann mig i
helvetet! förjagad dit av makterna. Vern var då min mästare?
Swedenborg?
Jag fortsätter att bläddra i den underbara boken.
»Man jämföre härmed den germanska myten om törnefält, som
sarga de orättfärdiges fötter ...»
Nog, nog! — Således törnen också! ■— Det här är mig för starkt!
Inget tvivel mera, jag är i helvetet! (S. S. XXVIII: 111 f.)
Eydberg är här ännu författaren av en »underbar» bok. Det
är först i Legender, 1898, som Strindberg" på allvar och från sin
nya ståndpunkt, den religiösa, gör andlig" boskillnad mellan sig och
sin berömde föregångare. Strindberg skildrar hur han gästar Ola
Hanssons hem tillsammans med sedermera professorn Karl Petrén.
Det heter:
Sent på kvällen draga vi oss tillbaka till det rum, som anvisats
åt doktorn och mig. När jag söker något att läsa, får jag fått i
Medeltidens magi av Viktor Rydberg. Alltjämt denne skriftställare, som
jag undvikit medan han levde, och som förföljer mig efter sin död!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
