Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg och August Strindberg
49
■— God dag, barn, har ni också kommit hit för att skåda
upptåget? Antikrist skall fästas i jord av Kristi efterföljare. Sverige skall
få en stor diktare, som aldrig var diktare, emedan han aldrig levat,
han beklagade själv att han ingenting upplevat och därför ingenting
hade att berätta. — Han hade översatt första delen, den andra orkade
han inte med! Det var en svensk. Allt vad han spottat på, slutade
han med att plocka opp och hänga på bröstet, alla sin ungdoms ideal
utbytte han mot titlar och värdigheter, och denna karaktärslösa,
benlösa figur, är redan prisad som den karaktärsfaste mannen med ben i
näsan! Vi lever ju i humbugens tidevarv!
Tala inte illa om de döda, viskade greve Max; de kan hämnas!
Nu kom processionen in; och Max vände sig till Ester med sänkt
röst för att icke höras av doktorn.
— Ser du, där gå de döda! De nu levande andas sin samtid,
näras av det nuvarande; dessa därnere, de leva 1850 liksom den döde;
de ha ätit aska och ben, därför se de ut som aska; allt som redan
konsumerats och assimilerats, resterna, caput mortuum är i deras
nutrition; skuggornas rike tillhöra de, och utan tron på den levande,
växande allmakten göra de sig en avgud av lera och lägga i stoftkista på
silverfötter; men den döde var icke deras; gör intet, ty de göra av
intet; han var av deras räddhågade, blodlösa efterklangstid, och de
känna de sina; de ha slagits mot honom på sin tid, de ha besegrat
honom, och nu bära de liket i triumf; striden om Patroklus lik,
Patroklus som låg dådlös i sekler, slutligen vaknade, slogs av Apollo
själv med blindhet och dödades av Hektor.
Här avbröt doktor Borg: — Hör nu på! Nu talar deras jättesnille,
han som aldrig gjort något, men blev för detta statsråd vid trettiosju
års ålder, aldrig fullbordat något, utom några ofullbordade broschyrer.
Broschyren, docentkrian, det var tidens form. — Han fruktar
eftervärldens kritik på den dödes gärning, och därför assurerar han honom
mot det olycksfallet. Hör! — Han, den döde, var så mäktig i tankar,
att först i kommande sekler släkten skola födas mäktiga att fatta dem !
Det var en hund. — Nu kommer Kristi efterföljare, som icke blygs
att sätta sig på antikristens tronstol. Försonlighet är vacker, men när
den köpes för världslig ära och jordisk utmärkelse, då är den Bosch!
— Hör så han jämkar på trosläran, ruckar på statuterna––––––och
nu! Nu kom det svarta att bli vitt! — Karaktär! Karaktärsfast!
Karaktärsstyrka! ■— Och nu: frisinnad, frisint, — varför inte fritänkare?
—■ Nej tack!
Greve Max vände sig till Ester:
— Han var med och dömde Holger för majestätsbrottet. Det är
ett sällsamt uppträde det här! — Dessa askmänniskor likna lemurerna
och larverna, som vilja stjäla Fausts lik! Minns du? — Och det är
som om Mefistofeles stod bakom altaret och förvände synen på dem!
De se alla de egenskaper den döde saknat. Alldeles som i
Auerbachs-källarn :
4 — 3513. Samlaren 1935.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
