Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och August Strindberg. Några beröringspunkter. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Olle Holmberg
ju allting bakvänt för dem; höger blev vänster, öster blev väster, rätt
blev orätt, svart blev vitt och dag blev natt. Därför läser man ännu
om deras Tusenåriga natt som medeltiden av dem kallas. (S. S.
XLVL321.)
Det är en anspelning på Rydbergs åskådning, i dikten I
Moster-cellen och i Medeltidens magi; ännu tydligare utpekas Rydberg i
fortsättningen: »När vid nya tidens inbrott det började skymma,
då gick dagen opp för hedningarne och för sista atenaren!» Då
kom Julianus avfällingen till heders: »denna osympatiska figur, som
blivit atenarns och nyhedningarnes älskling». Med »atenarn» menas
Rydberg; med nyhedningarna Heidenstam och Levertin, som båda
hade spelat en roli vid Strindbergs omvändelse till ateism, förberedd
av hans under Rydbergs inflytande skedda omvändelse till deist.
Även på ett annat ställe i En blå bok (I: 46) talas om Julianus;
det är en reflex av det — en gång positiva — intresse för denna
gestalt som Rydbergs Den siste atenaren hade väckt.
Under Infernotiden läste Strindberg Medeltidens magi och
ansåg att dess författare borde vara i helvetet. I En blå bok kommer
minnet av denna lektyr åter fram. Strindberg skriver:
Jag har anledning tro, att ynglingen och flickan i sina störda
drömmar mera anfallas av andras fantasier än sina egna. Det är
betydelsen av orden Incubus och Succubus, som författaren till
medeltidens magi aldrig begripit. (S. S. XLVI: 193.)
Och på ett annat ställe:
Med häxa menas en kvinna som kan utsända sin kropps själ
genom en stark viljeakt. — Detta var medeltidens Succubus eller
Incubus, som förekommer i Goethes Faust, l:a delen, och vilket
författaren till Medeltidens Magi aldrig kunde begripa emedan han levde i
köttet. {S. S. XLVIII: 930.)
Även övriga Rydbergsböcker erinrar sig Strindberg under denna
tid av sitt liv. Han minns orden ur Den siste atenaren om att
konsten och vetenskapen äro av naturen oomvändeliga hedningar,
och säger: »Kristus talar aldrig om vetenskap–––-Detta är mycket
betydelsefullt. Och när man ironiskt skryter med att vetenskapen
icke är kristnad, utan är hedningarnes verk, så har man också utsagt
domen.» (8. 8. XLVII: 664 f.) Han minns Bibelns lara om Kristus :
»Dessa dumma fritänkare kunna icke tänka sig att tre var lika
med ett, och därför stupade de på Treenigheten». (S. S. XLVII: 804.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
