Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Sten Linder
jag gör allt, vad jag kan, för att icke förlora dem, jag behöver deras
vänlighet. Och ända! — Om ormen dröp ned oförtjänt godhet, så
förstår jag hur Loke led. — Ja, du skrattar. Det är kanske inte
möjligt för dig att fatta detta, och ända är du den enda människa, jag
kan säga och vill säga det till.––––––De pina livet ur mig bära
med att göra mig så eländig inför mig själv, de säga, att jag är ärlig
och sann och självuppoffrande och själsfm och varmhjärtad, och de
lägga sig liksom avklädda barn i mitt knä. Och jag önskar ju
ingenting högre än att så skall vara! Jag gör allt för att det skall vara
så. Och ända kan ingen människa tänka sig, vilken själstortyr det
ligger däri, hur jag vrider mig under dessa smekande lögner, som
drypa ned på mig — jag menar icke lögn av dem, jag menar lögn
för mig. Det blir lögn för mitt eget medvetande; det dömer mig för
oärlighet, dubbelhet, egoism, hårdhet. Herre Gud i himlen, hur kunna
förklara människonaturen, när man lider av det, man skulle sörja så
bottenlöst över att mista!––––––Det är inte av falskhet, jag är
god på samma gång som stygg, och det är inte av elakhet, jag är
kall på samma gång som varm.–––-■— Tro mig om du vill, bära
för det jag skriver om detta, är jag svettig som i ett romerskt bad.
Jag ville inte sagt det åt dig, om jag kunnat slippa, men jag tyckte,
det ville bända sig ut mellan revbenen. Om du visste hur eländig
och hjärtlös jag känner mig vid det. Jag vet precis vad du ville
svara: sådant rår man inte för, och att du aldrig känt något dylikt.
Men det hjälper inte för mig. Min enda bot är att få tjuta. Och
nu har jag tjutit. (Biogr. II: 199 ff.)
Ett dylikt utbrott visar att hon trots allt även var fängslad
vid Hörbyhemmet med starkare band, än man kanske i allmänhet
är böjd för att anta. Sammanställda avge dessa dokument ett
gripande vittnesbörd om den obotliga slitningen inom henne mellan
konstnärsnaturens frihetsbegär och hennes kvinnliga vekhet.
Att mötet med Brandes icke heller omedelbart åstadkommit
en ny inriktning av hennes litterära arbete, framgår därav, att hon
just efter hemkomsten från Köpenhamn under dessa dagar även
tar upp arbetet på Herr Tohiasson, som synes ha vilat alltsedan
novellen påbörjades i april. Den 26 oktober avslutar hon den nu
och läser den enligt almanackans uppgift högt i familjekretsen;
eljest påstås hon i allmänhet ha hållit familjen utanför sitt
litterära arbete. Den sista oktober antecknas ytterligare i almanackan:
»Familjeliv.» När hon den 4 december — hon befann sig då åter
i Köpenhamn — blev anmodad att hålla en uppläsning i
Sprog-foreningen, valde hon Herr Tohiasson. Av recensionerna att döma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
