Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgren och Georg Brandes
73
lyckades hon väl, och i brev till Matti1 talar hon om att hon fick
muntliga komplimanger av sin gamle danske förläggare: »Han var
förtjust i Tobiasson, hela dess ton av familjekärlek gladde honom,
som motsats till den underliga känslofattigdom eller
känslofientlighet, som så ofta är grunddraget i vår modernaste diktning.» Att
den däremot, liksom Fru Marianne, knappast kunde falla Brandes
i smaken, måste hon ha varit medveten om. I den anmälan av
Folkliv och småberättelser, som denne senare skrev för att uppmuntra
henne efter nederlaget med Fru Marianne, förbigås också Herr
Tobiasson, bokens längsta novell, med betecknande tystnad. Vi ha
här med andra ord ett nytt bestyrkande av hennes uppgift att den
begynnande förälskelsen i Brandes trots allt ej vållat någon
omedelbar kursförändring i hennes litterära arbete. Det är vid samma tid
hon enligt sin senare uppgift skall ha undanhållit Brandes
manuskriptet till Fru Marianne, som han sett henne arbeta på, då han
kommit på besök.
Sin vana trogen har Ernst Ahlgren även under tiden för sin
förbindelse med Brandes fört de mest noggranna
dagboksanteckningar. Man har t. o. m. ett slags dubbel bokföring att hålla sig
till, i det hon dels i annotationsalmanackan nedkastat kortare
notiser, dels i »Stora boken» utvidgat dessa till utförligare analyser.
Då dessa senare icke äro tillgängliga för forskningen, måste man
dock ifråga om dem t. v. nöja sig med vad Lundegård därutav
befordrat till trycket, dels i Dagboksblad och brev, dels i Elsa Finne.
Hur han därvid gått till väga, får man en föreställning om
vid ett studium av Ernst Ahlgrens referat av sitt första
sammanträffande med Brandes, vilket i original befinner sig i den del av
Stora boken, som varit mig tillgänglig, och som går t. o. m. den
23 oktober 1886. Det visar sig, att de delar av samtalet, som äro
av mera litterär natur, har Lundegård tryckt i Dagboksblad (II: 179
—184), de som äro rent personliga har han däremot begagnat för
sin nyckelroman Elsa Finné} Härvid har han i romanen tillåtit
sig förkortningar och stilistiska retuscher samt sådana ändringar i
maskeringssyfte som att »Ivar Mörcke» beskrives som »reslig,
manlig», där Ernst Ahlgren använt orden »liten, spenslig, manlig» om
1 Bref från V. Benedictsson till K. och M. af Geijerstam, Sthlm 1909, s. 69.
2 A. LundegÅbd, Elsa Finne. Sthlm 1902, II: 1—4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
