Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Ahlgren och Georg Brandes 75
Elsa Finnes kronologiska tillförlitlighet bestyrkes även av det
närmast följande. Nästa dag, den 21 december, berättar
almanackan om ett »uppträde om de förfärliga dumheter jag skrivit på
förmiddagen», d. v. s. den scen som skildras i Elsa Finne sid. 24—
28 (Vilken olycklig dag! ete), där Ivar Mörcke ertappar Elsa Finne
med att föra dagbok över sin nya upplevelse och förkrossar henne
med sina förbråelser därför. Vid sitt nästa besök den 22 är
Brandes enligt almanackan vid bättre humör igen: »Ett störtbad av
små godmodiga elakheter över min dumhet»—likaså Ivar Mörcke:
»Jag fick hela kaskader av elakheter över mig allt emellanåt. En
sådan lustig människa! Han var i samma stämning hela kvällen,
jag fick ömsom smekningar och ömsom förebråelser.» [Elsa Finné
s. 29.) Följande dag reser Ernst Ahlgren hem för att jula och
avsluta Fru Marianne, och detta markeras genom det första
kapitelslutet, sid. 31, i Elsa Finne.
Köpenhamnsbesöket 9 november—23 december bör alltså
motsvaras av detta första kapitel i Elsa Finne. Denna skildring,
som är det enda positiva vi i brist på originalanteckningarna i Stora
boken ha att hålla oss till, och som icke heller på någon punkt
motsäges av almanackans korta notiser, ger i varje fall en helt
annan bild av förhållandet under denna tid, än Svanberg antagit.
Den oemotståndliga förälskelsen kämpar hela tiden i hennes sinne
med misstron, och ömhetsbetygelserna framkalla hos henne
blandade känslor av lycka och avsmak. Jag anför som exempel: »Det
låg en underlig skam över mig. Denne man, som jag kysste,
kallade mig för ’ni’! Personligen var jag ett intet för honom. Vad
kunde han bry sig om mina smekningar?» (S. 19.) »Det är
någonting halvt, falskt i detta ’ni’, det hela får prägeln av en tillfällig
kurtis, om vilken han sedan kan låtsa som om den aldrig funnits.»
(S. 23.) Hon vill ömsom lämna honom och ömsom stanna, och
när hon reser, är hon ännu fullständigt oviss om, varthän det hela
skall leda.
Svanberg har (a. a. s. 233) påpekat, att den porträttskiss av
Brandes, som Ernst Ahlgren nedkastat i Stora boken efter hans
första besök den 1 oktober, tyder på ett odelat sympatiskt intryck;
det har blivit »en bild, som ganska mycket avviker från det
vanliga Brandesporträttet. Hon ser inte Mefistofelesmasken.»
Säkerligen har hon även efter detta första sammanträffande varit helt
överväldigad av sin ögonblickliga förälskelse och sin stolthet över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
