Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren och Georg Brandes. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Sten Linder
»Jag är kvinna», heter det på ett annat ställe i Elsa Finne (s. 108).
»Se där den värsta olyckan, därför att den funnits där alltid och
därför att den aldrig skall upphöra. Jag skall sträva med den
outtröttligaste viljekraft mot konstnärsskapet, och dock skall jag
veta, att jag aldrig kan nå det — därför att jag icke är en man,
därför att min kraft endast råder över en kvinnas hjärna.
Förbannelse över det att vara kvinna, när man fått en mans viljekraft!»
Att det finns stora författarinnor och små författare ägnar hon inte
en tanke; orsaken till nederlaget är för henne självklart den, att
hon är en kvinna.
Fadern, som befriade henne från moderns förtryck, var
»laglöshetens» första inkarnation i hennes värld. Man även hos de män,
hon senare dragits till, betonar hon alltid och framför allt
fribytar-naturen. Under sin första bortovaro från hemmet, som guvernant
i ett hus, vilket hon betecknar som »kväkarlikt», upplever hon sitt
första tonårssvärmeri för en ung man, som vinner hennes
bevågenhet genom sin oförskräckta opposition mot omgivningens
ofördragsamma läseri, efter vad hennes brev till en ungdomsväninna berätta.1
Om svensk-amerikanen Quillfeldt, sin stora förälskelse under
äktenskapets tidigare skede, skriver hon: »Och vad var det som band dig
vid honom, annat än hans brinnande hat emot dogmer och former,
hans okuvliga frihetsbegär! Fanns det väl något hos hans person,
som var dig tilldragande? Han var dig icke överlägsen i kunskaper,
icke ung, icke vacker; det fanns ingenting hos honom att beundra.
Det var det, att han var ensam, som lockade.» (Biogr. I: 222.) Med
honom sammanställer hon senare även Axel Lundegård, om vilken det
i samma anteckning heter, att »det är just det obändiga hos honom,
som är tilldragande för en zigenarnatur som min. Detta är
huvudskälet, tror jag, först i andra rummet komma de goda egenskaper,
jag tror honom äga.»
Men hennes av fadern grundade mindervärdighetskänsla som
kvinna gör sig också märkbar på detta område. Svanberg har
(a. a. s. 211) framhållit, vilken bestämd gräns hon dragit för sitt
vänskapligt-erotiska umgänge med Quillfeldt. Men bakom hennes
moraliska behärskning i sitt förhållande till vännen i huset ligger
här även minnet av faderns föraktfulla kvinnouppfattning och
hennes fruktan att återfinna den hos den man hon älskar. I en an-
1 F. Böök, Från Victoria Benedictssons ungdom, Sv. D. 17/g 1928.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
