Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till svensk biografis historiografi. Av Otto Sylwan - I. Åminnelsetal och äreminne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Sylwan
kompetenta samtida, Lidén, Schönberg m. fl., och erhållit sig
tillsända icke minst bidrag av här ifrågavarande slag, »men vid
slutredaktionen uteslöts det mesta ’anekdotiska’» (B. L. n. f. XI: 321).
Personernas yttre uppmärksammas liksom i åminnelsetalen, även
besynnerligheter i klädedräkt o. a. Gezelius’ verk var för övrigt en
nyttig gärning för sin tid. Det skulle meddela data och fakta,
var i regeln naturligtvis lovordande, men kunde ibland tillåta sig
kritik; om JNT. von Oelreich, som gjort sin karriär såsom hattarnes
censor och slutat som president, säges t. ex. att några påstått,
det hans »gåfvor och insigter varit mera tjenliga til
Professors-och censors-sysslorne ... än til de högre värdigheter.»1
I memoarernas »fria och ohöljda» uttalanden kom den
realistiska synpunkten till sin rätt och med den dess metoder. Man
finner huru antecknarna, alltifrån Gjörwell på 1750-talet fram till
Lars von Engeström, som nedskrev sina minnen först på 1820-talet,
låta samtida passera revy — ibland frestas man säga: löpa
gatlopp — och ha glädje av att föreviga deras egenheter. I sina
korta karakteristiker taga de liksom minnestalarna gärna med de
yttre dragen. Lars von Engeström skildrar t. ex. sin förman i
unga dagar i kansliet C. J. Strand i följande ord: »Strand var en
man af medelmåttig längd, bredaxlad och starkt bygd, ett rundt,
fylligt och gladt ansigte, med mycket qvicka ögon. Han var
mycket kunnig, vitter och qvick. Hans skrifsätt var honom eget. Han
tillät sig vårdslösheter och friheter, hvilka väl icke gåfvo behag åt
hans afhandlingar, men mycken styrka, och oftast överraskade
läsaren. »
Gustavianerna blevo psykologer som hovmännen kring en
absolut monark bli det. I tävlan om gunsten skarpes iakttagelsen,
medan avunden förvrider synpunkten. Det är nog kändt och jag
skall dröja blott vid en av memoarförfattarna, vid den trevligaste,
Elis Schröderheim.
Yi ha av honom brev, åminnelsetal och anteckningar till Gustaf
III:s historia. Han är en berättare av rang, med sin godmodiga
kvickhet och med sina snabba konkreta drag briljant som ingen
annan i teckningen av personerna. Skildringen av Oxenstiernas
1 I en recension i Stockholms-Posten 1783: 15 av ett biografiskt verk om
utländska personer uttalas önskan att flere anekdoter, maximer och infall tagits med,
enär man gärna citerar sådant efter berömda män. — Ib. 1781: 38 angripes bruket
att med äreminnen hedra även kyrkoherdar, professorer och akademiledamöter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
