Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Gunnar Axberger
ännu ej »Gud» i ordets egentliga bemärkelse. Först såsom O är han
den personliga guden (s. 81, jfr s. 62).
Även i ett par först efter Schellings död bekantgjorda skrifter
utvecklas och kompletteras frihetslärans åskådning. Av dessa
intresserar oss närmast Die Weltalter. Med detta verk sysslade
filosofen alltifrån 1811 under åratal framåt, ivrigt omarbetande och
ändrande. Vid ett par tillfällen (1811 och 1813) lämnades partier
därav till tryck, men togos sedan tillbaka, enär Schelling ej var
nöjd med dem. Verket, som aldrig blev fullbordat, är oss bekant
genom det fragment därav, som efter filosofens död publicerades i
hans Sämmtliche Werke. Detta fragment, som tydligen avser att
utgöra verkets första del, har enligt utgivaren tryckts efter det
fullständigaste av de olika manuskript, som funnos bland
Schellings kvarlåtenskap. Utgivaren förmodar, att det härrör från 1814
eller 1815 (S. W. 1:8 s. V).
Die Weltalter äger för oss intresse därigenom att Atterbom
under sin personliga samvaro med Schelling i Munchen vintern
1817—18 tydligen tagit del av dess innehåll och livligt
entusiasmerats därav. Schelling har nämligen vid denna tid alltjämt
sysslat med detta verk (se Minnen, s. 142).
Att fixera de intryck, som Atterbom härvid mottagit, ställer
sig emellertid ytterst vanskligt. Vi veta icke, vilken ståndpunkt
Schelling vid denna tid intagit till de skilda versioner av arbetet,
som funnos i hans kvarlåtenskap och av vilka den tryckta är en.
Naturligtvis kunna vi heller icke komma åt de impulser, som de
muntliga samtalen ined mästaren skänkt skalden. Möjligen skulle
en jämförande granskning av filosofens skilda manuskript och
Atterboms filosofiska författarskap efter hemkomsten här kunna ge
resultat. En dylik skulle emellertid spränga ramen för denna uppsats.
Som. emellertid i det följande några uttalanden av Atterbom
efter tiden för hans samvaro med mästaren skola anföras, kan jag
icke underlåta att — ehuru i största korthet — beröra ett par
huvudtankar i det tryckta fragmentet, vilka förefalla att ha fått
betydelse för diktaren.
Först och främst är det uppenbart, att Schelling här alltjämt i
väsentlig grad befinner sig på frihetslärans ståndpunkt, vilken han
söker precisera eller utveckla vidare.1 Han återupptager läran om
1 Detta har också varit Atterboms uppfattning. I ett brev till Ernst von
Malsburg d. 17/2 1818 skriver han: »Aus Schellings Abhandlung iiber das Wesen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
