Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Gunnar Axberger
3.
Den nedanstående granskningen av vissa impulser från
Schel-lings frihetslära inom Atterboms författarskap har disponerats på
följande sätt. Först anföras en rad uttalanden från åren 1811-—17,
avsedda att ge en allmän uppfattning om, huruledes dessa impulser
redan tidigt sätta spår inom skaldens världsåskådning för att
så-småningom komma att intaga en alltmer dominerande plats
därstädes (avd. 3). I fortsättningen upptages ett speciellt problem till
behandling: Atterboms uppfattning av det onda. Härvid måste
först hans ställningstagande till Schellings lara om naturgrunden
något närmare skärskådas (avd. 4). Sedan beröres dels hans lara
om det onda inom människan, dels frågan huruvida hans världsbild
skall anses rymma en negativ eller ond metafysisk princip (avd. 5).
Redan i Atterboms kommentar till dikten Shaldarmal från 1811
(Pli. 1811) finns ett starkt inflytande från Shr. o. fr., vilket även
av Nilsson observerats (s. 134). Framför allt kommer detta fram
vid utläggningen av Eddans skapelsemyt. Jätten » Yme,
Bimthus-sarnes eller de onda menniskornas upphof» säges beteckna »den
uräldsta Materien, de individuella Existenzernas grund1, hvilka af
sin qvarboende egoistiska princip kunna öfverväldigas och blifva
Gudarnes fiender.2 Men för att aktualt blifva Naturens ursprung,
måste hon sättas ur stånd att vara ett sjelfständigt Sjelf;–––––-
Derföre säger Sagan, att Bores söner, de trenne första idealerna
–––––-i det högsta Förnuftet, dödade Yme och skapade vår verld
af hans kropp. ■—–––-Hvad man tydligt ser, är att Allfader
tänktes äldre än dem alla, ty äfven Yme tillkom medelst Hans hr aft
som det styrde, säger Eddan, och Gud i sin innersta herrlighet
förhåller sig sålunda som ett Prius till Naturgrunden».3 [Pli. 1811,
s. 13).
1 Frihetslärans karakteristiska tanke, »dass die Dinge ihrén Grund in dem
haben, was in Gott selbst nicht Er Selbst ist, d. h. in dem, was Grund seiner
Exi-stenz ist» {Skr. o. fr. s. 359).
2 Frihetsläran : egenviljan, den från grunden härstammande principen inom
oss, gör uppror mot den gudomliga universalviljan, varigenom synden uppstår. —
Även Atterboms användande av begreppet »självhet», på tal om Yme, pekar åt
samma håll.
3 Också en av frihetslärans typiska tankar. Så framhålles t. ex. i Skr. o. fr.
(s. 358), att naturgrunden icke på något sätt till tiden föregår den existerande
guden: »Gott hat in sich einen inneren Grund seiner Existenz, der insofern ihm
als Existierendem vorangeht, aber ebenso ist Gott wieder das Prius des Grundes,
indem der Grund, auch als solcher, nicht sein könnte, wenn Gott nicht actu
exi-stirte ».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
