Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Gunnar Axberger
Även Venus Urania-figuren låter sig förena med en tolkning
av dikten i frihetslärans ända. Hon är »trohetens magnet» mellan
Zeus och hans brud, kärleken som sammanbinder dem båda. Även
senare i dikten antydes tanken, att kärleken utgör »bandet» mellan
»naturens hjerna» och »hjerta»; ja, att kärleken, detta »band», är
»namnet på Gudomen sjelf». — Ingenstädes i Schellings skrifter
framträder emellertid hans förhärligande av kärleken så starkt som
i Skr. o. fr. Det är kärleken, som i den uppenbarande gudomen
förbinder ljusprincipen och naturgrunden till ett. Kärleken är den
uppenbarade Gudens själva väsen (Skr. o. fr. s. 408, jfr s. 406).
Det är alltså tydligt, att ovanstående skapelsemålning rönt
starka intryck från Skr. o. fr. Ännu mer påtagligt blir detta, om
den jämföres med Atterboms senare utvecklingar av samma frågor
(se ned. s. 152). — Samtidigt spåras emellertid i poemet bilder, som
mer erinra om identitetslärans ståndpunkt, så t. ex. famntaget
mellan Zeus och Thetis, subjekts- och objektsprincipen i gudomen,
världsmoderstanken o. s. v. Mot bakgrund av skaldens senare
utredningar får emellertid detta förhållande sin förklaring. Det visar
sig nämligen där, att han ofta söker förena identitets- och
frihetslärans uppfattning av objektsprincipen på så sätt, att han
betraktar den sköna och goda naturmodern som en senare utvecklingsform
av den »gamla» och hemska naturgrunden. Här symboliseras detta
förhållande i bilden av mor och dotter.
Att Atterbom redan vid denna tid också börjat tillägna sig
frihetslärans teistiska världsbild, framgår av ett brevuttalande av
den 18/i 1814 (Hammarsköldska brevsamlingen, K. B.). Han
omtalar för Hammarsköld, att han håller på att studera Schellings
stridsskrift mot Jacobi. Han finner den »högst intressant», men
skriven med »nog mycken personlig hetta» och »mindre
vetenskaplig, än den borde vara». Härpå följande viktiga tillägg: »Men
han [Schelling] säger också, att denna stridsskrift är att anse som
ett prooemium till ett stort, snart utkommande verk över teismens
huvudläror. Måtte han blott härmed hålla ord».
I recensionen av Akademiens handlingar från 1815 hävdar
Atterbom på flera ställen Guds personlighet på ett sätt, som pekar
mot frihetsläran. Så t. ex. heter det, att »Christendomen, som
–––-— framställer Gud såsom en personligt lefvande, omätlig
len hos Atterbom (se ned. s. 147, 153). Också denna bild kan återföras på Skr.
o. fr. (s. 360, jfr s. 381).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
