Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Gunnar Axberger
kommer denna lara även att i väsentliga punkter påverka Atterboms
uppfattning av hela det stora världsmysteriet.
Vi ha i det föregående konstaterat, huru Atterbom redan tidigt
införlivat mästarens lara om grunden med sin världsbild. Den tar
för honom gestalt i »den gamla natten» eller »det gamla kaos»
från skapelsens morgon, vilket vilar under världsalltet som dess
dunkla och hemlighetsfulla basis, alltjämt verksamt, alltjämt en
realitet att räkna med. Vi ha också sett, huruledes Atterbom
härifrån i överensstämmelse med mästarens tänkesätt härleder synden
och det onda. Frågan inställer sig nu: hur förhåller sig denna åsikt
till Atterboms i övrigt så harmoniska och optimistiska uppfattning
av tillvaron?
Först måste då framhållas, att Schelling med iver betonar, att
grunden i och för sig icke är någon ond världsprincip. Det är först
i människan som det onda kan uppkomma. Emellertid kan man
inte komma ifrån, att det är grunden, som framkallar frestelsen
till synd (Skr. o. fr. s. 374 ff.). Vidare framställes grundens vilja
såsom motspänstig mot ljuset och utvecklingen (Skr. o. fr. s. 361,
377). Motsatsen mellan det goda och det onda inom historiens
rike betraktas också såsom en högre potens av motsättningen mellan
idealprincipen och grunden inom naturens rike (Skr. o. fr. s. 378.
Jfr också referatet ovan). Onekligen innebär därför Eschenmayers
invändning mot frihetsläran en viss sanning: »— denn das, was
Sie den dunklen Grund der Existenz Gottes nennen, ist doch so
etwas Ähnliches vom Teufel.»1 (se sid. 153 av bd. I: 8 i Schellings
S. W., varest Eschenmayers kritik finnes avtryckt).
Även beträffande Atterboms uppfattning kan samma
anmärkning göras. I hans harmoniska världsbild har i och med läran om
grunden en mörk, negativ princip insmugit sig. Han älskar
visserligen att uppfatta förhållandet mellen anden och naturen-materi en
som en kärleksakt, icke som en strid, men i djupet av materiens
lynne, under naturens härliga gudatempel, vilar dock »den gamla
natten», kaotisk, fasaväckande och ondskefull, det ondas rot och
1 I den senare skriften Die Weltalter framträder också starkt såväl det
negativa som det skräckinjagande inom naturgrundens väsen (jfr referatet ovan, samt
Die Weltalter, s. 343).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
