Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den unge Atterbom och världsbilden i Schellings frihetslära. Av Gunnar Axberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Gunnar Axberger
optimistiska tro på livet, tillvaron och världsutvecklingen, som
Atterbom i regel hyser och som forskningen ofta framhållit, har hans
lara om naturgrunden och det onda icke rubbat.
Man frågar sig också, om icke denna lara bidragit till att göra
tillvaron rikare och intressantare i Atterboms ögon. Han torde ha
dragits till denna åskådning i egenskap av fantasimänniska och
skald. Hans livliga inbillningskraft måste ha erfarit en skräckfull
tjusning inför föreställningen om den hemska och svårmodstunga
gamla natten i tillvarons hemlighetsfulla djup. Spänningen mellan
ljuset och mörkret, det goda och det onda, har givit tillvaron den
dramatiska konflikt, som en artist och poet kan kräva däri.
Och dock är det uppenbart, att ovannämnda lara för Atterbom
inneburit vida mer än blott en filosofisk tes eller ett poetiskt motiv.
Det föreligger intet tvivel om, att han även såsom människa
upplevt den med utomordentlig intensitet. När Nilsson vill härleda
skaldens harmoniska världsbild ur dennes lyckliga, dissonansfria
natur, innebär detta såtillvida en sanning, som skaldens världssyn
och själsläggning äga ett inbördes samband. Däremot har forskaren
icke riktigt bedömt Atterboms lynnesart. Som redan Santesson
framhållit, och som jag själv i en senare undersökning ytterligare
skall betona, var Atterbom långt ifrån någon lycklig natur, han
upplevde tvärtom i riklig mån »livets skärande disonnanser» (jfr
Nilsson s. 191). Han förde sin ungdom igenom bittra och
ångestfulla själsstrider, han kämpade med sin fysiska ohälsa, med
sexual-problemet och framför allt med en mjältsjuka, betingad såväl av
besvikelser på livet som av en sjuklig disposition i lynnet.
Spekulativt lagd, som han var, har han under dessa konflikter gjort
frihetslärans etik till sin personliga egendom. Han har med ångest
upplevt arvet från det gamla kaos inom det egna jagets dunkla
djup, och han har även sökt tillägna sig det sinnelag av religiositet
och heroism, som mästaren uppställer såsom syndens motsats.1 Här
har icke längre de tidiga ungdomsårens esteticism kunnat hjälpa
honom, de estetiska och religiösa värdena ha trängt sig i förgrunden.
Och liksom frihetsläran å ena sidan kommit honom att närma sig
en teistisk och därmed kristen gudsuppfattning, så har den också
i förening med personliga upplevelser bidragit att föra honom
närmare den kristna moralen och det kristna sinnelaget. Dessa frågor
får jag emellertid återvända till i en senare undersökning.
1 Skr. o. fr. s. 392 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
