Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydbergs dikt Den flygande holländaren. Av Valter Tyrenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Valter Tyrenius
Som bekant har en strof i »Den flygande holländaren» blivit
utelämnad. I denna strof säger Ahasverus, innan han och
holl-ländaren skiljas åt:
Jag kommer från Jordanens strand:
ett oljeträd der står,
som tvinat har i öknens sand
så många hundra år.
Det lefver dock, och när en gång
det slår i blommor ut,
då höjes verldens frihetssång,
och qvalens tid är slut.1
Jag ämnar här ej försöka tolka hela innebörden i Rydbergs
olje-trädsbild. Det synes mig emellertid ej fullkomligt uteslutet, att
skalden med oljeträdet bl. a. åsyftar naturen. I varje fall är det
säkerligen berättigat att i detta sammanhang draga en parallell
med Drömlif». — I holländardikten uttalar ju skalden sin
förvissning, att oljeträdet en gång skall slå ut i blom, när frihetens
dag kommer. — I »Drömlif» framhålles, att naturen varje vår
pryder sig med blommor, vilka äro symboler av den blomsterskrud,
som hon skall bära, »när släktet har vunnit sin strid» och frihetens
dag randas:
Det är därför med blommor hon pryds som en }3ru(^
med symboler af all tings förnyelses tid;
det är därför hon pröfvar om våren den skrud,
hon skall bära, när släktet har vunnit sin strid.
Det är frihetens hägrande paradishopp,
som sin skimrande färgprakt i skyarne strör, ete. (Strof 11).
Utom i oljeträdsstrofen framskymtar även på ett par andra ställen
i Den flygande holländaren», ehuru mer flyktigt, tanken på en
kommande förlossning. Holländaren klagar över sin hårda lott att
ständigt kämpa »mot hafvets vreda flod»:
»Har jag ej kämpat länge nog
mot hafvets vreda flod?» —
Då hviskar det från strand och skog,
det hviskar: tålamod! (Strof 20).
Om Ahasverus säges, att hans blick lyser av »ett outsläckligt hopp»,
och även han ber holländaren att hava tålamod:
1 Citerad efter brevet till Borchsenius den 17 juni 1876. Brev II, s. 181.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
