Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
Henry Olsson
Axel men också i Frithiofs lycka: »Med stjernor skulle jag
bekransa / din panna, dina lockars glöd; / i Vingolfs sal jag sknlle
dansa / min bleka lilja rosenröd; / till dess jag dig ur dansen droge /
till kärlekens, till fridens tjäll, / der silfverskäggig Brage sloge /
din brudsång ny för hvarje qväll».
Samma Tegnérska idealism möter man som bekant också i den
samtida stora värmlänningens debutverk, Gösta Berlings saga, och i
Balens teckning av fru Uggla och Elsa Örn och hela den
provinsiella festen1 skönjer man nog även likheten med de manhaftiga
och sköna kvinnorna och den översvinneliga dansglädjen i Selma
Lagerlöfs ungdomsverk. I Frödings egen recension har man hans
synpunkt på dess hjälte: »I sin famn håller han en grevinna eller
en fröken av Värmlands ädlaste släkter. Stjärnor och månljus kasta
sitt trolska sken över de unga och ge deras anleten ett skimmer av
sagolik skönhet». Med vilken sympati han hälsade verket visas ju
genomgående av denna anmälan, låt vara att han i sitt senare
hyperkritiska stadium talade om en smula uppskruvad entusiasm:
»i själfva verket tror jag knappt att boken tilltalade mig annat än
episodvis». I sina närmast följande kåserier attraperar han också
flera gånger Selma Lagerlöfs stil. Jag nämner särskilt den
intressanta krönikan Hybelejens Tcvarn för sista gången 30 jan. 1892 där
han betecknande nog åberopar sin landsmaninnas auktoritet just i
ett försvar för glädjens och skönhetens makter: »O, I stränge
predikare till höger och vänster, tillstädj en oss litet lustighet och
skönhetglädje, på det vi icke må döden dö!» I själva verket
utgjorde Gösta Berlings saga ett förverkligande av hans eget program
från Om humor med dess apoteoserande av Bellmans figurvärld,
dess upphöjande av den fria skönhetsdriften och den försonande
humorn på sanningssträvandets och indignationens bekostnad. Må
vara att det är mera realism över »Skalden Wennerbom» än över
Gösta Berling, det är dock samma Bellmanska humor som
förgyller deras elände. Exemplet torde vara upplysande för diktarnas
både likheter och olikheter. Han tilltalades av skaldinnans
moraliska ädelmod i människoteckningen, men han reagerade en smula
mot * överdrifterna : »Ej vandrar den utstötte och förnedrade som
fattighjon socknen omkring. Efter den svarte Don Juan, Ekeby s
stoltaste gångare, åker Gösta Berling» ete. När Fröding själv
1 Det kan anmärkas att adelsnamnen Uggla och Örn i Balen av Fröding
tydligen medvetet upptagits för den värmländska lokalfärgens skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
