Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 1. Inledning - 2. Claverhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier 189
ångerns pina och förnedring: »Jag ville jag vore ett vilddjur i
skogen — en tiger, som kände sin kraft, men aldrig hade känslan
af att missbruka den — som i all sin ursprungliga hetta kände
lidelsen och njutningslusten sjuda i ådrorna utan att känna den
obehagliga själfbeherrskningskampen». Och det är en slutmarterads
frigjordhet över denna på ett sätt så äkta Frödingska bikt: »Det
förefaller mig som hela lifvet och menskorna och jag själf trampat
i smutsen det finaste och bästa i mitt väsen — jag är skändad
och besudlad och spottad i ansiktet — därför behöfver jag inte ta
någon hänsyn, vi äro kvitt lifvet och menskorna och jag». Det
labila självmedvetande varom dessa frampressade satser så
intensivt vittna måste man givetvis räkna med även vid tolkningen av
hans dikter.
2. CLAVERHOITSE.
I den litterära översikt jag ovan lämnat har jag ännu icke
vidrört den författare som inspirerat Frödings tvenne första alster
av större mognad, Claverhouse och Abbotsford — Walter Scott.
Trots hans modernare litterära skolning var det nämligen icke
någon av de nya realisterna utan den store skotske diktaren som
utlöste hans första betydande inspiration. Det är en fingervisning
om hans väsens egenart, om romantiken i hans egen själ som
avslöjats redan genom verstävlingen med modern men också om hans
intresse för en poesi i sak. Ty i grunden företrädde ju Walter
Scott samma förening av realism och festlig romantik som Fröding
skulle göra till sin, låt vara att de anförda dikterna ännu så länge
ligga på romantikens linje — Abbotsford är sålunda en hyllning
till Scottdiktens ädla och dristiga ända, en sång »om trotsighet,
om svek och blod, / om ädelhet och hjältemod, / om präktig fest
och muntra jakter, / om mörka dåd i vilda trakter».
Till Frödings favoritläsning under barndomsåren har — jamte
Coopers indianböcker — tydligen hört både Starbäcks, Ingemanns
och Scotts historiska romaner. I Eektorsbesöket får man sålunda
veta att han vid detta remarkabla tillfälle i sitt gymnasistliv just
hade börjat andra delen av Erik Menveds barndom, och i
Lundineborgs fall omtalar han sig själv som en 12-årig beundrare av
Starbäck och Ingemann och »all hemsk romantik». I själva verket
hade den berömde skotten tilldragit sig hela den Frödingska fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
