Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 2. Claverhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
191
house är byggd på reminiscenser från Soldatgossen, Abbotsford åter
på Axel och Vid Svenska akademiens femtioåra minneshögtid har
redan påpekats av Zaida Rohman1. Man har även diskuterat hur
dessa inflytanden från Runeberg och Tegnér skulle kunna förenas
med beroendet av Scott. Nu förhöll det sig så att till det muntra
vardagslivet på Slorudsborg även hörde enklare musikaliska och
dramatiska framföranden, och som ett bidrag till det gemensamma
nöjet tjänade också dessa dikter som enligt vad fröken Hedda
Fröding meddelat mig brukade sjungas av systern Mathilda.
Claver-liouse utfördes därvid till Soldcitgossens melodi, Abbotsford, åter till
en faderns tonsättning av Axels sentimentala slutparti »Der stod ett
slott i lunder gröna, / det slottet hörde till den sköna» ete. Det
var alltså delvis för att roa systern-värdinnan dikterna kommo till,
men episoden har också ett allmännare intresse då den i ett
gripbart moment visar det musikaliskas betydelse för hans diktning.
Det kan tilläggas att Claverhonse från början haft en annan rytm
och att dikten omarbetats för bättre överensstämmelse med den
anförda melodien.
Med barndomsintresset för Walter Scott förefinnes alltså från
början ett historieromantiserande inslag i Frödings orientering.
För att förklara Scotts förblivande grepp om hans själ räcka
emellertid knappast dessa ursprungliga sympatier, man måste också ta
hänsyn till en viss inre förvantskap i bådas inställning till
hembygden, en rent personlig förbindelse. Scott såg ju sin hembygd
i det gångnas förklarade ljus, erkände de många fördomarna hos
den tid som varit men fann dess människor originellare och
intressantare och älskade dess seder och språk. Men även för
Fröding var idealet att känna sig »hemtrevligt gammaldags
värmländsk». I själva verket tyckte sig även Fröding tillhöra en
kultur som han visste vara dömd till undergång, den värmländska
lierrgårdskulturen. Och i själva verket skulle även han bli en.
minnets» sångare, en diktare »om det gamla, som gått, medan
tiden led, om det gamla i Alsterns dal». Det var icke endast
Selma Lagerlöf som i sin dikt återgav den gamla goda tiden,
Liljebjörnarnas tid, det var — trots satiren i dikten med samma namn
— också Fröding. I den hasarderade studien Om härstamning är
det så till vida icke helt förfluget då han yttrar att »det skotska
1 Studier i Frödings ungdomsdiktning, Ny sv. studier 1926, s. 42 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
