Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 2. Claverhouse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Henry Olsson
Han led av det tvingande Öde,
som styrde hans mördarefärd,
och sörjde de blodige döde,
som dignade ned för hans svärd.
Innehållet i denna dikt återgår på vissa speciella drag hos
Scott som kunna förtjäna en smula kommentar. Vad Fröding" fäst
sig vid har tydligen varit det äventyrliga och romantiska över de
skotsk-engelska gränskrigen som på tämligen irrationella grunder
kunde flamma upp till vildsinta drabbningar för att lika omotiverat
återgå till fredlig samvaro igen. Så framstår i varje fall saken i
Scotts opassionerade och rent objektiva skildringssätt som såg det
värdefulla även hos brottslingen. Högkyrkliga och puritaner,
jako-biter och hannoveraner, hjältar och skälmar, allesammans
inneslutas de i Scotts mänskligt förstående och försonande humor.
Det har efter allt att döma blivit en grundupplevelse för den
svenske skalden, man kunde säga en första impuls till hans senare
Gralfiloson.
När Fröding skrev Vapenvila har han tydligen haft i tankarna
sina egna fejder i Karlstadstidningen, ehuru motivet dragit med sig
Scottdiktens hela krigsstämning. Den bristande kongruensen har
han också själv observerat. I sina autobiografiska notiser kallar
han sålunda stycket »väl något för mycket patetiskt för det
åsyftade, hvilket knappast var mer än inrikespolitiska fejder, hvilka ju
vid den tiden voro särdeles oblodiga». Frödings egen oblodiga
natur gjorde emellertid att han kom att se både patetiska och
mindre patetiska strider från samma opartiska ståndpunkt, med
andra ord uppfattade dem i Scottdiktens försonande ljus. Särskilt
kan detta bestyrkas i fråga om den svensk-norska konflikten med
dess likartade karaktär av grannfolkstvist. I en artikel Från Norge
1 okt. 1892 jämför han sålunda de onödigt hätska stridigheterna
mellan de båda folken med en scen hos Scott där två fientliga
höglandsklaners spelmän tävlade i säckpipblåsning och med uppspända
kinder och arga blickar sökte överträffa varann i infernaliska oljud,
en naiv och roande tillställning som han med förtjusning beskriver.
Den lustiga skildringen är mycket typisk för den politiskt
oengagerade Fröding: samtidens fejder kommo för honom gärna att te
sig som naiva och roande tillställningar. »Jag känner igen mycket
av min barndoms känslor, när jag läser de patriotiska utfallen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
