Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 3. Sol och pannkaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Henry Olsson
Nu murgrön frodas och kryper
Omkring cæsarernes bo
Och skrifver i gröna typer
En dikt om minnenas ro.
I denna trotsiga Snoilskydikt med dess bild av all storhets
förgänglighet och dess kategoriska domslut: »glömd och förgäten,
för evigt förgäten och glömd!» har man tydligen Frödings själva
utgångspunkt. Man observerar vissa detalj likheter. Det hos
Snoilsky tvenne gånger förekommande rimparet hus—grus
återkommer sålunda i Sol och pannkaka, likaså har sista rimparet i de ovan
citerade Frödingsstroferna sin motsvarighet i Snoilskys: »Den grund,
där ogräs slår rötter / Där stampade kej sarf otter », och slutligen
har den senares bjudande Nero en viss parallell i Frödings
gudabilder »som sett ner med nåd på mig».
De båda dikternas stämningsläge är dock helt olika, hos
Snoilsky triumfatoriskt, hos Fröding resignerat. Men detta beror delvis
på att skalden anslutit till en annan Snoilskydikt där den
ungdomligt käcka Italiatonen redan klingat ut och slagit över i en
elegi som i grunden mera överensstämde med hans temperament.
Jag syftar på den för Fröding redan som gymnasist välkända
Alhambra med dess tillbakablick på en svunnen lycka och dess
ruelsefyllda självuppgörelse, ett led i raden av de romantiska
kärleksdikter som dragit Fröding till sig. Från denna melankoliska
dikt med dess »Mitt var fantasiens rike — Nu är jag en fallen kungl»
och dess för Fröding så suggererande Heineton är det han har mycket
av stämningen i sitt poem. Det är samma onämnbara kärlekssorg*
som fyller de båda dikterna. »Jag vet hvad en furste känner / Att
gå från rike och land», säger Snoilsky om avskedet och tillägger:
Jag ock ett Alhambra hade,
Som paradis inneslöt.
Min glödande tinning jag lade
Hvar kväll mot ett snöhvitt sköt.
Hos Fröding är det typiskt nog drömmen om kärlek som
förintats :
Jag skulle lagt min stolta furstehjässa
i sammetsklädda knän hos min prinsessa
och sett det färgspel hennes ögon speglat
och huru drömmar över djupen seglat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
