Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 3. Sol och pannkaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
191)
Ännu i dikternas omedelbara fortsättning med deras skildring
av kärlekens lugna lycka skönjer man den yngre skaldens anslutning.
Den tragiska tonen i Frödings dikt slår emellertid om, och
sensmoralen blir en beslutsam reträtt från de vittsvävande och
exotiska ungdomsfärderna, en hyllning till prosans trygga
levnads-ordning. »Men sedan vill jag bygga mig en stuga, / en enkel
fyrkant med en dorr får duga», säger han och installerar vid sin sida
en duktig följeslagarinna samt avslutar emfatiskt ironiskt: »Kom
sedan vern som vill med nya planer / att bygga slott och leva som
romaner/ — jag vänder vresigt ryggen åt förslagen».
Egendomligt nog synes även här utgångspunkten varit en Snoilsky dikt,
nämligen den i medveten motsats mot ungdomssonetten Lyckliga dagar
i Alhambra skrivna Lyckliga dagar på Sandhamn. »En liten gård i
fyrkant innesluten» är fortfarande Snoilsk}7s önskan, men det
åsyftar nu icke längre Alhambras sydländska lycka utan en nordisk
skärgårdsstugas lantliga lugn: »Fritt må för mig Alhambras murar
blänka / Med dunkel myrten, brokig blomsterranka! / Jag älskar
stugan, klädd med mörkröd planka, / Här i Sandhamn hos
master-lotsens änka». Kontentan är densamma som hos Fröding.
Jag har så pass utförligt uppehållit mig vid denna relativt
osjälvständiga dikt, som ju icke heller kom med i Guitarr och
drag-harmonilm, dels på grund av den redan förda diskussionen om dess
litterära orientering, dels på grund av dess första upptagande av
motiv som sedan återkomma i Parken, Atlantis och andra centrala
Frödingsdikter. Även om Snoilskys betydelse för Fröding varit
större än denne själv uppfattat är det tydligen Alhambramotivet
med dess koncentrerade vemod som varit själva nerven i denna
påverkan. Med all inbördes olikhet fanns här nämligen en
själslig gemenskap mellan de båda diktarna: »denne ångst for at visne»,
som Harald JSTielsen fastställt som ett väsentligt drag hos Fröding.1
Det förvånar därför icke att höra detta Alhambra-eko ännu i en
dikt av så sent datum som En visa till Karin ur fängelset: »Skön
var min krona och härligt mitt rike, / jag haver varit konung
och kejsarens like». Den har även rimmets överensstämmelse2
med slutstrofen hos Snoilsky: »Den biltoge Mohrens like, / Jag bär
på en saknad tung: / Mitt var fantasiens rike — / Nu är jag en
fallen kung!»
1 Gustaf Fröding, Ord och Bild 1910, s. 406.
2 Även rimmet borg—sorg hör till de gemensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
