Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 4. Parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 Henry Olsson
4. PARKEN.
Om tillkomsttiden för den mycket diskuterade dikten Parken,
varmed Fröding 1890 ju tävlade i Svenska akademien, äro vi
tämligen väl underrättade. Ruben Berg har sålunda av skalden själv
inhämtat att poemet författats eller åtminstone i sin nuvarande
form utskrivits på sjukhuset i Malmö sommaren s. å. Saken var
som bekant den att han på återresan från Görlitz — där
slutsejouren varit mindre lyckad — fått ett nytt anfall av sin sjukdom
och inlagts på Allmänna sjukhuset i Malmö. Genom en anhörigs
ingripande tillkallades hans gamle beställsamme släkting kamrer
Granroth från Karlstad, något som högeligen härmade och oroade
den redan förut genom återfallet djupt deprimerade skalden.1 Som
han i samma brev berättar hade emellertid »den duktige d:r
Bergstrand» — värmlänning som skalden och välvilligt inställd —
föreskrivit en kur som haft en underbar verkan på honom. Genom
älskvärt tillmötesgående av överläkaren med. d:r Malte Ljungdahl har
jag beretts tillfälle att taga del av liggarna vid nämnda lasarett där
följande notis påträffats: »N:r 293. Ink. 26A. Utskr. 7o 1890. Gustaf
Fröding, Litteratör, Karlstad. Diagnos: Alcoholismus chronicus.
Utskr. förbättrad. Behandling: stryknininjektioner, chloral».
Om sitt tilltag att tävla i Akademien skriver Fröding själv i
uppsatsen »Ostentativt uppträdande mot Svenska akademien» 1910:
Jag bekymrade mig emellertid icke särdeles mycket om
Akademien förrän sommaren 1890, då jag i ett tillstånd av hopplöshet
angående vad det skulle bli av mig föll på den idén att tävla i Akademien,
för att om möjligt vinna ett pris och därmed också något litet
stödjande anseende. Jag gjorde det dock ingalunda med gott samvete,
det tycktes mig likna ett slags förräderi. Olyckligtvis misstrodde jag
därtill i den grad Akademien, att jag i stället för att sanda en del av
de jämförelsevis rätt bra stycken jag författat under närmast föregående
tid, vilka jag trodde av Akademien skulle såsom alltför litet
stämmande med dess traditioner icke beaktas eller åtminstone icke alis
kunna komma i fråga vid prisutdelningen, ej ens vinna något
hedersomnämnande, i hast sammanrafsade en rätt kortfattad och föga
betydande samling stanzer, som jag trodde skulle smaka Akademien
bättre. Jag hörde emellertid icke av något om mina stanzers öden i
Akademien och hade således den förödmjukelsen att som jag tyckte
ha »förnedrat» mig förgäves, blev ännu mer antiakademisk . . .
1 Delvis otryckt brev till Alb. Forssell 12 ang. 1890 (i familjens ägo\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
