Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 4. Parken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Henry Olsson
träden som lätt alstrade orientaliska drömmerier ete. En fontän
fanns även i parken, men den var av gjutjärn och ingenting att
skryta med lika litet som den enda konstnärliga prydnaden, en
Florastaty. Sceneriet i sin helhet kunde emellertid vara fullt lika
förtrollande som mera mångbesjungna sydländska, och för den
unge Österling kom det i varje fall att bilda en självfallen ram kring
hans första rytmiskt produktiva stämningsliv som stundom även
lånade sina bilder därifrån. »Ty det stänk av exotism, som här
och var purprade mina första verser, var såtillvida hämtat från
nära håll och ingalunda från främmande luftstreck.» Man kan ju
knappast önska sig ett bättre åskådliggörande av min hypotes om
Kungsparkens betydelse för Frödings diktning.
Det är naturligtvis omöjligt att säga hur mycket av denna
omgivande verklighet som direkt influtit i Frödings dikt, men
enskildheterna finnas där onekligen. Det plaskar i fontänens vatten,
magnolian blommar bland tropiskt ättestolta fränder, lummigheten
verkar som ett mörkgrönt sakta vindrört hav. Vägen lindar sig
i labyrintlika slingor, över dammens näckrosprydda yta med dess
svanor luta sig akacior och askar, någonstans står en enslig och
förvittrad Afrodite. Ännu ett drag bör nämnas. Själva det
markanta anslaget i dikten — »Min slottsfasad står ljus i aftonsolen»
— kan mycket väl haft sin faktiska utgångspunkt i det
intill-liggande Malmöhus slott som man från delar av parken torde
kunna se i denna kvällsdager.1 För den historiskt intresserade
Fröding bör det gamla slottet där bl. a. Maria Stuarts make,
äventyraren Bothwell, i flera år suttit fängslad varit ett eggande
inspirationsmoment, och kanske har just detta lett hans fantasi in
på de Scottromantiska banor vari dikten delvis rör sig. Det är ur
denna synpunkt icke oviktigt att ihågkomma ett initierat uttalande
av Frey Svenson att Fröding under sina sjukhusvistelser — då
så var möjligt — brukade få gå fritt omkring på promenader i
omgivningen.
Det finns i parkskildringen emellertid även litterära drag, jag
tänker först och främst på det som förlänar dikten dess egentliga
egenart, dess morbida stämning av kvävande yppighet och vissnat
livsmod. Som förebild skulle man här kunna tänka sig någon av
1 Jfr Bååths Ett barndomsminne om »gamla Malmöhus»: »Med gaflar
tegelröda / Stod tyst det tunga slott, / Lät sina väggar glöda / I sol kring sorg och
brott» {Viel eilifarväg, Sthlm 1884, s. 6).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
