Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 5. Förrädarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Henry Olsson
balen der den stora händelsen skulle försiggå och är nu utsatt för
Granrotharnas öfvertalningar.
Att denna version är den riktiga bekräftas både av att
Malmborg’ räknade släktskap med Åkerhielm och av att denne ju var
livligt poetiskt intresserad. För den nervöse skalden med hans
vacklande självmedvetande fick händelsen emellertid ett synnerligen
krisartat förlopp. Man märker det redan i ett brevuttalande till
Cecilia 6 dec, ett par dagar efter tilldragelsen: »Jag blir snart så
hypokondrisk, att jag blir omöjlig att umgås med». Det framgår
av breven att Granroths under julen sökt arrangera ett nytt
sammanträffande men att skalden även denna gång mankerat. Att
tanken dock icke släppt honom visar den utförliga otryckta
framställningen i hans följande brev till Cecilia 30 jan. 1892:
Min landshöfdingshistoria tar allt vicltyffcigare dimensioner och
jagar nu ett slags Erisäpple i hela staden. Man tycker att jag burit mig
ohyggligt åt och sjelf har jag nog en känsla af att jag betedde mig
på ett sårande sätt genom att afslå presentationen. Men jag ångrar
det icke ända, ty jag skulle kommit i en skef ställning såsom
lands-höfdingens, vår bittraste motståndares skyddsling och medarbetare i
en radikal tidning. Dessutom ville jag icke på något sätt ge mitt
erkännande åt hr. Malmborgs anspråk på att vara nådig herre och
mæcenat. — För öfrigt var det ju blott i ett enskildt samspråk med
moster Frida, som jag förklarade min obenägenhet att göra hr M:s
bekantskap och det borde icke kunna betraktas som någon offentlig
skymf.
Uppenbart har den här skildrade episoden försatt Fröding i
uppmärksamhetens brännpunkt, och från landshövdingens sida har
han tydligen i fortsättningen utsatts för en sorts social bojkott.1
Vid samma tid invecklades han också i en annan konflikt,
föranledd av ett yttrande av en av stadens militärer att han ju
egentligen icke vore något annat än en misslyckad och utrucklad
student. Som Hellberg berättat blev detta omdöme framburet till
skalden och resulterade i att denne först ställde sin smädare till
ansvar och därefter bad honom om ursäkt. Det är om denna
historia han uttalar sig i brev till Cecilia 13 febr.: »Naturligtvis
ämnar jag icke hämnas för bakdanteriet. Jag var bära arg ett
1 Jfr Hedvig Svedenborg, Glimtar. II. Ur stockholmskt privatliv pd
1890-talet, Sthlm 1931, s. 140 ff., med en rätt intressant skildring av Fröding och
Malmborg på Oscarsbalen 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
