Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 5. Förrädarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Henry Olsson
ett ord i sång och skrift, / som talte sant på trots, / det sägs, han
viskat ord av gift / och att en man förgåtts». Det är här det
bränns, och vid diktens omarbetning uteslöts typiskt nog också denna
strof. Finns det då någon anledning förmoda att det är just Wirsén
som här åsyftas? Som jag skall söka visa tror jag så vara fallet.
— Strofen i fråga handlar ju om förföljelsen mot en man »som
talte sant på trots». Jag erinrar då först om Frödings yttrande
att Wirséns bedrövelse och vrede framför allt drabbade skildringar
av bitterhet och trots. Tydligen har han främst tänkt på Wirséns
förhållande till Strindberg som ju också uttryckligen nämndes i
parodien 1887: »då tuggar han Strindbergs ben». Och ser man nu
efter, skall man finna att En nidvisa genomgående ansluter till
Strindberg. Jag hänvisar först till det redan av en tidigare
forskning påpekade sambandet med balladen om Herr Beaujolais de
Beaune. Jag betonar vidare att redan namnet är ett indicium.
Man erinras om Lokes smädelser varom Fröding i uppsatsen om
Strindbergs lyrik yttrar att han och hela den unga generationen
däri igenkänt den länge efterlängtade krigsförklaringen mot »den
krokryggiga underdånigheten under allehanda usurperande
auktoriteter».1 Och slutligen finns där ytterligare ett Strindbergsinslag som
enligt min mening är ännu viktigare och lämnar det avgörande
beviset. Jag avser poemet Olika vapen som Fröding i sin
Strindbergs-uppsats beundrande karakteriserar och bl. a. kallar »ett lidelsefullt
utbrott av den upproriska talangens trotsiga förakt för de futtiga
makthavare, som sitta till doms över honom, men i sin inbillade
höghet icke värdigas möta honom i öppen kamp, utan föredraga
att på hemliga vägar bestraffa honom genom att ’blanda vitt i
vitf» (kurs. här). Man erinrar sig ur dikten i fråga den kända
strofen om den degenererade ädlingen don Almagro de Vicuna,
taffeltäckare vid hovet2, som vägrar att korsa sin klinga med den
hatfulle moréns dolk för att i stället hos drogisten Josef utverka ett
säkert dödande gift. Det är utan tvivel denna passus som legat till
grund för nidvisans »det sägs, han viskat ord av gift / och att en man
förgåtts». Strindbergs don Almagro var ju Wirsén, och Fröding
menar naturligtvis att denne varit orsaken till Strindbergs landsflykt och
olycka. Men den djupare innebörden är dock hos Fröding en annan
och markeras ju genom den företagna stickningen som återställde
1 Jfr också Frödings egen Tersites som ju direkt hänsyftar på Strindberg.
2 Jfr Frödings hovpoet Bertrand Dnmont de Meune.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
