Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 6. Från spelman i Hoppmansbol till min vita sidensko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Henry Olsson
om en eller flera stå bakom påhittet — i själva verket hade »Astrid»
inlett brevväxlingen som någon sorts kollektivföretag tillsammans
med ett par flickbekanta — anonymiteten är strängt kringgärdad
och båda äro lika angelägna om korrespondensens hemlighållande
för sina föräldrar. Det torde vara onödigt att ingå på fler detaljer:
om identiteten kan i varje fall inget tvivel råda.
Jag har så pass utförligt uppehållit mig vid denna parallell
därför att den skänker en möjlighet att fixera det växlande och
rörliga i Frödingspoesiens verklighetsunderlag. Enligt min mening
är det nämligen felaktigt då forskningen bakom så gott som alla
Frödings kärleksdikter velat återfinna en och samma flickgestalt,
Hildegard Alstermark. Jag har redan förut talat om denna
förälskelse och dess betydelse för honom. Frey Svenson är emellertid
böjd att igenkänna henne även i Säv, säv susa och Det borde varit
stjärnor, och Sverker Ek vill i sin intressanta studie över Balen
identifiera henne icke endast med hjältinnan i Vackert väder utan
även med fröken Alice i Min vita sidensko och med Elsa Örn i
Balen. Frånsett de redan påpekade likhetsdrag som finnas mellan
de två senare är det emellertid i dessa tre fall fråga om lika många
verklighetsmodeller som dikter.
Det är naturligtvis i och för sig riktigt att den individuella
motsvarigheten till Frödings flicktyp är att söka på herrgårdarna i
Värmland och att det varit studentårens samvaro som anslagit
tonen. Man förstår kanske bättre makten av denna
ungdomsromantik om man erinrar sig skildringen i Fredlös hur den vandrande
slusken kastar skygga blickar in mot den lövsmyckade
bröllopsgården där »flocken av flickor i lönnlunden glammar / och under dess
stammar / till kvälls dukas borden av sten», tills han drives bort av
»blickarnas hätskhet ur lunden». Man har här liksom hela miljön
men också en antydan om flockens mångtalighet. Frödings sätt
att skildra sin betagenhet i Hildegard Alstermark i brev till
Hellberg vid 80-talets mitt1 — »stycken ur Axel och Fritjof och
Stagnelius dyka upp och klinga ljuvligt i min själs öron» — kan
naturligtvis också sammanställas ined Tegnér- och
Stagneliusremini-scenserna i Balen. Men ej heller detta är något bevis för att just
denna upplevelse varit underlaget, ty kärleken, den ideala kärleken
hade över huvud denna platonska färgning för honom. I själva
1 Detta brev är i 8. 8. (XV, s. 67) daterat 1886 men synes vara poststämplat
»Edane 26/i 1887». Flickans milda, madonnelika skönhet hade F. förut
karakteriserat i en otryckt passus i brev till Hellberg påsken 1886 (i adressatens ägo).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
