Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 7. Atlantis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frödingsstudier
227
tone namnet ur Holbergs komedi Don Ranudo de Colibrados eller
Fattigdom og Hoffærdighed, en titel som han själv alluderar på då han
i en recension kallar en mitt i all sin fåfänga verkligt nobel gammal
dam för »en sorts kvinnlig don Ranudo de Colibrados». Dolores är ju
just en sådan kvinnlig don Ranudo. Det omedelbara uppslaget
hade han dock icke från Holberg utan från moderns diktning. Hon
hade nämligen skrivit ett poem Spanska hederskänslan med samme
don Ranudo de Colibrados till hjälte och ett direkt försvar för hans
sega ståndaktighet och stolthet mitt i fattigdomen som tecknas i
en hel serie strofer. Trots misären förblir han alltjämt en grand
av Spanien, och det heta kastilianska blodet svallar lika trotsigt:
Men rika världen det djupt förtryter;
hvad, utan mynt, han dock trotsa vågar.
»Hvar är hans slott, hvar hans guld och smycken?»
Så rikedomen i vrede frågar.
En tiggargrand det är ju en usling,
han har ej rätt att sitt hufvud höja,
hans stolta gång är en förolämpning,
ty allt för pänningen må sig böja.
Från alla håll tillropas don Ranudo att böja sig och uppge
sin halsstarrighet samt låta sina svartögda döttrar tjäna de nya
herrarna. Men den siste stolte granden av Spanien lyssnar
tankfullt och viker förundrad bort ur hopen: »Med sina döttrar han
lämnar Spanien, / han drager bort som Alhambras mohrer».
Frödings skildring av Dolores’ utvandring från Spanien till Norden
har här tydligen sin utgångspunkt.
Med Dolores di Colibrados och dess ursprung och syftning i
tankarna förstår man bättre Frödings känsla av gemenskap med
Atlantiderna. Om dikten fattas som exponenten för hans syn på
sitt individuella och släktens öde lyssnar man nämligen med skärpt
intresse till dess förkunnelse. Och man frapperas då onekligen av
den intensiva berättelsen om den högättade Dolores som förslösade
sin rikedom tills intet blev över av lyckans håvor och hon »fick
nesligt i ömkliga trasor förfalla», en illustration till det förnämas
öde att dragas »i stoftet ned». Likheten är ju påtaglig med
folket i Atlantis som självt gav sig döden, »härligt begåvat, sjunket,
förfallet, sist till sin undergång bragt». Dikternas
undergångsmotiv har dessutom en annan gemensam sida. Atlantidernas sjunkna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
