Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 8. Jägar Malms hustrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Henry Olsson
lades ju denna tid lika mycket av lärjungar som Strindberg och
andra. Jag skall här disknssionsvis framhålla en faktor som synes
mig ha kunnat spela en väsentlig roli för Jagar Malms tillkomst.
Det är Frödings beröring med Knut Hamsun. Han hade sedan
längre tid någon kännedom om denne: i en artikel 31 dec. 1892
talar han sålunda om Hamsuns angrepp på Ibsen1 vilket tyder på
att han läst den hösten s. å. utgivna romanen Mysterier vars
intensiva bild av en »Tilværelsens Utlænding», Johan Nagel, bör ha
verkat på honom med frändskapens sympati. Sedan hade han haft
kontakt med Hamsun på grund av dennes medverkan i
Strindbergsboken. Det var emellertid på hösten 1895 han gjorde personlig*
bekantskap med den norske diktaren som då vistades i närheten av
Lillehammer.2 Denne motsvarade ju tämligen noga hans
manlighetsideal och imponerade mycket på honom, som framgår av hans.
delvis otryckta brev till Heidenstam nov. 1895:
han är en egendomlig och intressant personlighet och därtill en
stor vacker präktig karl, en riktig viking och kämpe. Han är full av
förakt och bitterhet och självkänsla och nyckfullhet, men älskvärd på
sitt vis. Hans »Suit» och hans »Pan» äro utmärkt bra böcker, trots
en hel del brister. Jag tror att han betraktade mig ungefär som jag
betraktar Axel Lundegård, men jag tyckte i alla fall utmärkt bra om
honom. (Svenska författarföreningens arkiv.)
I ett brev på juldagen s. å. återvänder han till sina intryck
och yttrar härvid att Hamsun med all sin fientlighet mot det
hemnorska själv verkade något »legepredikant». Han såg alltid bitter
och hämndgirig ut, och när han mötte den hatade Ibsen på Karl
Johan måtte han te sig verkligt »djävulskt hånförskräckande».
»Jag är i alla fall glad i Hamsun, det är något tusandjävla i
honom, dels konstgjort, men även det oäkta har ett visst behag hos
honom, man 1er invärtes åt hans impertinenser och imponerande
attityder — han är stilig på något underligt halvt klumpigt, halvt
graciöst vis, som jag inte kan förklara i korthet». Fröding hade
dock känt en viss oro att Hamsun i något anfall av hätsk
argsinthet skulle föreviga honom i någon blivande roman. Hans intresse
framgår också vid ett par andra tillfällen. Han påbörjade en
tidningsartikel om Hamsun, fragmentariskt bevarad i Mörnersamlingen
1 Slutorden i Frödings rec. av Bygmester Solness {8. S. IX, s. 142) visa att
han uppfattade detta drama som ett svar på de ungas angrepp.
2 Enligt otryckt brev till Hellberg 22 sept. d. å. hade F. då just råkat honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
