Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frödingsstudier. Av Henry Olsson - 9. Alkibiades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
Henry Olsson
hyllar har man velat anknyta till Herkulesfiguren i den tyske
diktarens ungdomssatir Gotter, Helden and Wieland, men i själva
verket återgår det ju på långt centralare gestalter, en Prometheus och
en Faust. Om trotsaren och ljusbringaren Prometheus erinras
man direkt i flera av hans uttalanden. Goethe »vände sig aldrig
bort från livet, han såg dess värsta brott rakt i ansiktet och
formade sedan levande människor med gott och ont i själ och sinne»,
säger han sålunda i ett brev till Cecilia 21 dec. 1891, och några år
senare talar han om hur han allt klarare ser »enhets- och
helhetsförhållandet i världsförloppet och människan — så där i Goethes
väg, du vet» (19 april 1895). Man kommer osökt att tänka på
några av replikerna till allmaktens representant i Prometheus :
Wähntest du etwa,
Ich sollte das Leben hassen,
In "Wiïsten fliehen,
Weil nicht alle
Bliitenträume reiften?
— Hier sitz’ ich, forme Menschen
Nach meinem Bilde,
Ein Geschlecht, das mir gleich sei,
Zu leiden, zu weinen,
Zu geniessen und zu freuen sich
Und dein nicht zu achten,
Wie- ich!
I Prometheusgestalten ser Fröding i själva verket urbilden för
sin och all mänsklig strävan. Prometheus är med i hans harmsna
replik till rådet att hålla tyst med alla deklamationer över eget
elände, dikten Tiga och tala 1893 med dess karakteristik av den
väpnade harmen, sorgen som ej tiger utan träder fram på torgen,
en »tolk för de tyste, som lida, tiga och lida blott». Samma
gestalt är också med då han i sin uppsats om Strindbergs lyrik
polemiserar mot Wirséns fromma varningar och förmaningar och
försvarar skildringar av bitterhet och trots. Ty för dem vilkas lidande
vore djupt och starkt och icke bära en gråtande sentimentalitet vore
dessa senare helt annorlunda hugsvalande: »Det är just sympatien
i lidandets och den kämpande lidelsens bitterhet som verkar
tröstande och befriande på dem, som lida och strida. När därför ett
maktfullt och äkta diktarord ger uttryck åt allt vad de känt, velat
och lidit, draga de ett befrielsens andetag och strax är det bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
