Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykoanalys och litteraturforskning. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Psykoanalys och litteraturforskning 247
Arbetet liar makt. Arbetet är både gud och satan, ty arbetet är allt vad ljust
och mörkt som finns ini dig. Men man ger sig helt, man delar sig icke. Hör du,
man delar sig icke! Ty då blir man ett tomt skäl, som arbetet vrakar och kastar
bort. Det finns något inne i mig som gråter och ropar. Blödigheten —
kvinno-naturen. Lägg dina händer om den gråtandes strupe och kväv henne. Det jag
begär, det kvinnan i mig ligger på knä och tigger om, det måste vara en bisak, något
som arbetet helt vårdslöst skänker liksom till på köpet, det får inte taga rum.
Uppgåendet i arbetet — ett ord som för Ernst Ahlgren hade en
nästan religiös klang — blev för henne ersättningen för ett liv, som
hon redan i ungdomen kände som förfelat, och det fick fylla bristen
på ett mänskligt objekt för hennes hängivelse. Påfallande — och
tidigare påpekat — är att också moderskänslan hos henne snarast
förefaller att vara överflyttad från de egna barnen till de litterära
produkterna; Töra Sandström anmärker, att hon också gärna ger de
sistnämnda benämningen »ungar». Själv ansåg hon sin motvilja mot
moderskapet och barnen sammanhänga med motviljan mot den fysiskt
avskydde mannen; dr Sandström framställer den freudianska hypotesen,
att konstnärsarbetet för Ernst Ahlgren också varit en omedveten
sublimering av sexual- och modersdrift, att »det intellektuella arbetet som
verksamhet är erotiserat» hos henne.1
Hur långt man vill acceptera Töra Sandströms freudianska
förklaringar av Ernst Ahlgrens själsliv, beror naturligtvis på den mer
eller mindre kritiska ställning man intar till psykoanalysen överhuvud.
Att Ernst Ahlgrens märkliga självanalys i stora drag överensstämmer
med åtskilligt i både Freuds och Adlers uppfattning av
nevrosbild-ningen och själslivets struktur är ofrånkomligt.
I dr Sandströms ortodoxt freudianska tolkning kan man
emellertid även påtagligt studera den för psykoanalytikern typiska renod-
1 Ifråga om Ernst Ahlgrens kallelsedyrkan måste man även — liksom hos
nästan varje åttitalist — räkna med ett yttre litterärt inflytande från Ibsen. Dr
Sandström visar sig emellertid dela en populär missuppfattning av den
komparativa, litterärt miljöbeskrivande litteraturhistorien, då hon (s. 62) tillskriver
undertecknad en »för ytlig» uppfattning av »Ernst Ahlgrens hängivenhet för arbetet
som en påverkan från Ibsen». Ernst Ahlgrens beundran för Ibsen, som kunde
komma henne att kalla hans arbeten för »kött av mitt kött och blod av mitt blod»,
hade givetvis sin naturliga och oeftergivliga förutsättning i vad jag tidigare kallat
de » psykologiska släktskapsband som kommit Ernst Ahlgren att från början i
Ibsen rinna sin mästare framför andra». På det ställe i min bok Ernst Ahlgren
i hennes romaner, vartill dr Sandström hänvisar, talas också om »hennes
ursprungliga psykiska affinitet med den norske mästaren, vilken kommit henne att djupare
och fullständigare tillägna sig hans konstnärsindividualism, än vad som oftast var
fallet», och s. 77 påvisas i enlighet härmed, hur hennes konstnärsdrift med »ett
ovanligt starkt tycke av psykologisk predestination» tagit sig tidiga uttryck långt
före hennes bekantskap med Ibsen, något som givetvis dock ej berättigar till ett
ignorerande av det mäktiga intryck av Brands kallelsepatos, som Ernst Ahlgren
likaväl som t. ex. Strindberg mottagit. Det är först sedan hon kommit i kontakt
med den nya, individualistiska litteraturen, som hon formulerar och realiserar
programmet: »Intet för dig, allt för ditt arbete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
