Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling •5
bilder för sin egen psalmdiktning. Skulle väl, frågar han, en
psal-mist i våra dagar tro sig om att tala ett högre språk än Spegel,
Kolmodin och Dahl? »Den enfaldigaste Christen liör deras heliga
ljud, och gråter, till tecken att han förstår dem.»
Samma vördnad för den gamla svenska religiösa traditionen visar
också prästsonen Askelöf, när han som den förste av den romantiska
generationen i Polyfem går till storms mot upplysningen och
neo-logien, vilka, som han försäkrar, hade haft en hård kamp att
utkämpa mot »den gamla Swenska trofastheten och religiösa
stämningen».1 Han kritiserar den unge Wallins neologiskt färgade
psalmdiktning genom att jämföra den med stormaktstidens stora
psalmförfattares verk och visar därvid, hur den förres omarbetningar av
de gamla psalmerna i allmänhet utgöra försämringar, vad
begripligheten och det kristliga innehållet beträffar.2 Och han uppställer
Spegel och Lagerlöf som ledstjärnor för Wallins och hans kollegers
hymnologiska verksamhet.
Desse män brukade wäl inga prunkande ord i sina psalmer, såsom
Religion etc. etc., men de hade Religion i hjertat, wiste den i gerning
och icke blott i ordom. De brukade inga obestämda ord. De syftade
icke blott åt det rätta, de träffade det. Hwad de sjöngo gick ifrån
hjerta till hjerta, och wår Religion lefwer i deras förträffliga Hymner.’1
Samtidigt uttalar Askelöf sin glädje över att de svenska bondkapla
nerna ännu i allmänhet hålla sin Norborg i ära.4 Utomordentligt
karakteristiskt för denna Polyfems orientering är slutligen den
redaktionella deklarationen i ett av de sista numren i dess sista årgång,
att den i själva verket var fullkomligt ortodox i religionen. »Wi
äro», heter det här, »icke blott i munnen, men i hjertat, rättroende
Protestanter, som antaga och förfäkta den rena Augsburgiska
Trosbekännelsen, Athanasii Symbolum och alla wår offentliga Religions
Symboliska Böcker, såsom enliga med det Nya Testamentets
Bibliska skrifter, om hwilkas Authenticitet wi äro fullkomligt
öfwer-tygade.»5 Under sin kamp mot den neologiska kristendomssynen
hänvisar Askelöf också betecknande nog ständigt till den av
samtiden så gott som okände Luther och hans verk.6 Han framställes
som den, som efter medeltidens religiösa förfallsperiod återställde
den kristna religionen »i sitt ursprungliga skick»’, och som den
1 Polyfem, tredje saml., n:o 26. 2 A. a., fjärde saml., n:o 14 och 15.
s A. a., femte saml., n:o 9. 4 A. a., tredje saml., n:o 32. 5 A. a., femte
saml., n:o 57. 6 A. a., tredje saml., n:o 40. ’ A. a., fjärde saml., n:o 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
