Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
tiska filosoferna voro berg-fast övertygande om det mänskliga
förnuftets förmåga att kunna förklara allt i himmel och på jord.
Både Fichte, Schelling och Hegel betraktade sig själva som
sanningens sublima mästare, och de samlade kring sig hängivna,
dyrkande lärj ungaskaror, som mottogo alla uttalanden av sina lärare
som profetisk förkunnelse.1 — Även den unga generationen här i
Sverige rycktes med av denna spekulativa hänförelse och fylkade
sig därvid framför allt kring Schelling, vars lära om den metafysisk
kunskap förmedlande intellektuella åskådningen av dem anammades
med entusiastisk glädje: då enligt Schellings identitetsfilosofi det
ideala och det reala, subjekt och objekt, det åskådande och det
åskådade, tanke och realitet voro identiska, hade människan
förmåga att intellektuellt åskåda och fatta det absoluta, de gudomliga
sanningarna.2
En av de djupaste orsakerna till denna deras entusiasm var utan
tvivel, att den schellingska filosofien i och genom denna sin
åskådning ansåg sig kunna filosofiskt verifiera kristendomens läror.3 Den
kom på detta sätt att liksom ge sin sanktion åt deras barndomsårs
djupaste intryck och gav dem därigenom säkerhet och frimodighet
och oförskräckt kamplust i striden för sina ideal: deras
barndomstro befanns ju i själva verket vara den filosofiska spekulationens
sista ord.
Denna stolta förvissning behärskar redan Askelöfs framträdande
i Polyfern. I sin för den religiösa renässansen epokgörande
artikelserie, »Om religiositeten i Sverige», i denna tidskrift framhåller
denne, att det var i och genom den samtida idealistiska filosofien,
som religionens sak hade räddats i Europa. Och han frambär sin
hyllning till Kant, vägröjaren, till Eichte, den förste skaparen av
»en ren idealism», och till Schelling, fullbordaren, som »deducerade
det absoluta, och uppställde den transcendentala Idealismen i System».
Genom alla dessa hastigt på varandra följande tankens
framsteg-hade »den ideala och reala werlden» kommit i »ett helt annat för-
1 Se K. Kroner: Von Kant bis Hegel, I, 1921, s. 1 ff. och Rica itu a Hu ch :
Die Romantik, I, s. 151, 153, 155, 165.
2 Se J. Cullberg : Samuel Grubbe, 1926, s. 25, 31, 36 f., 99, 109 f., 230,
269 f., 280 ff. och A. Nilsson: Svensk romantik, 1924, s. 206 f.
3 De svenska romantikerna inspirerades härvid förutom av Schelling själv
bl. a. även av Schelling-lärjungen K. Daub, som i sina skrifter, Theologumena (1806
och Einleitung in das Studium der christlichen Dogmatik ’ 1810), hävdade de kristna
dogmernas filosofiska demonstrerbarliet. Se t. ex. Sieensk Literatur-Tidning 1814,
sp. 466, och Atterbom: Litterära karakteristiker, I, 1870, s. 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
