Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
Ja, det är inte utan, att han i denna sin hänförelse lägger i dagen
inte så litet högfärd å förnuftets vägnar. Han fortsätter med
yver-boren självkänsla:
Och hwad är en Tro utan Förnuft? — ett oredigt famlande, en
obestämd aning, som endast så länge står fast och orubbad, som den
icke blifwit skakad af twiflet. Förnekom icke Trons wärde: det är
ett herrligt träd, uppwuxet i Paradiset: qwinnor och barn och de
enfaldiga i församlingen behöfwa ännu i dag ingen annan föda. Men
menniskan har engång brutit af kunskapens träd: hennes retelse hwilar
icke förr, än hon smakat af alla jordens frukter, de goda och de
giftiga; nu måste hon weta hwarpå hon tror.1
I en på en gång övermodig och patetisk deklaration hänvisar
Palmblad här således kvinnor och barn och enfaldigt folk till trons
gebit, samtidigt som han dekreterar, att den fullmyndige mannen
i religiösa ting ej kan nöja sig med mindre än vetande. Hållningen
är onekligen en smula utmanande och det icke blott mot kvinnorna
och gemene man utan också mot den kristna teologien, men det
tinnes ingen utmanande avsikt bakom de självmedvetna orden.
Palmblad tror sig kämpa för kristendomens sak, och han tvivlar inte
på att han har dess stora profeter på sin sida. Han mobiliserar
aposteln Paulus och citerar en hel rad uttalanden av honom för att
visa, »att christna Religionen ingalunda är bygd på någon
förnufts-skygghet; att den alldeles icke fordrar, att man skall taga
förståndet fånget; utan att det twertom höfwes hwarje Christen, att
äfwen i Andliga ting sträfwa efter klarhet.»2 Och han försöker
med hjälp av Luthers Tischreden ådagalägga, att inte heller den
protestantiska kyrkans grundare »i andeliga mål» erkände någon
motsats, något »ensidigt söndrande mellan Tro och Förnuft».3
Det var emellertid inte bara inom den romantiska kämpaskaran,
som man intog denna filosofiskt-teologiska position. Även den
nyromantiske enslingen Stagnelius står på samma linje. Också han
iir en den intellektuella åskådningens apostel. I sina filosofiska
prosafragmenter talar han om »det gudomliga ljusets irradiation»
från högre regioner till människosjälen4, och i prospektet till Liljor
i Saron dekreterar han: »Teosofien åter är hjertats och fantasiens,
1 A. a., sp. 153 f.; jfr O. Hippel: Studier till predikans historia under
nyromantiken, II, 1926, s. 52 f.!
2 Swensk Literatur-Tidning 1818, sp. 156.
3 A. a., sp. 192.
4 Stagnelius: Samlade skrifter, IV, s. 319, jfr Böök: a. a., s. 361!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
