Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
Jacob Kulling
XXXIII. Den intellektuala åskådningen är det Absolutas form.
Då i det Absoluta formen ej är skild från väsendet, är vettenskapen
i samma mån delaktig af det Absoluta, som lion är delaktig af dess
form.
XXXIV. Philosophien är förnuftets reconstruktion af denna sin
urform. Hon går ut på att förvandla den subjektiva nödvändigheten
i medvetandet, Tron, till en objektif nödvändighet, Vetande. Lyckas
lion deri, så är detta vetande en vettenskap om det Eviga.
XXXV. Formen åter för den intellektuala åskådning-en är
Förnuftet; som är denna åskådning sjelf, men (såsom blott Förnuft)
beröfvad kunskapen om sig såsom sådan.1
På ett kortfattat men klart och bestämt sätt har Atterbom
här angivit den nya filosofiens pretentioner och syftemål.
Uttalandet innebär ju dock endast en programförklaring; under de
närmaste åren är han outtröttligt verksam för att närmare utlägga
grundtexten. Han kommer in på problemet i sin stora recension
av Svenska akademiens handlingar i Litteraturtidningen 1814—1815
där han framhåller, att om filosofien skall
vara annat än ett logiskt tankespel utan innehåll, så måste äfven i
henne, liksom i mathematiken, gifvas en förmåga till absolut kunskap.
Denna förmåga måste således vara en art af föreställning, hvars
förhållande till sitt föremål icke är förmedladt genom begrepp, utan
tvertom möjligheten af alla begrepp och är fullkomligt omedelbart. En
sådan föreställning kalla vi åskådning: och på denna måste således
theorien för allt verkligt vetande grunda sig.2
Med denna intellektuella åskådning skulle filosofien bliva »lika
strängt demonstrativ som mathematiken»3, och därigenom uppnå
sin bestämmelse: »att vara en vetenskap om det absoluta eller
eviga».4 Och Atterbom förkunnar, att denna ståndpunkt hade
filosofien nu vunnit i och genom den schellingska spekulationen. Även
i det ungefär samtidigt utkommande sluthäftet av Phosphoros tar
Atterbom upp frågan till behandling, varvid han framför allt
försöker skingra vissa missuppfattningar av den nya
åskådningsfilosofien.
Samtidigt passar Atterbom på tillfället, att uttala sin
förkastelsedom över de Schelling bekämpande trosfilosoferna, Jacobi.
Bouterwek, Fries och Friedrich Schegel in. fi., vilka alla »förfäkta
1 Phosphoros 1812, s. 175; jfr Nilsson: a. a., s. 206 ff.!
2 Atterbom: Litterära karakteristiker, I, s. 153.
5 A. a., s. 152. 4 A. a., 160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
