Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•37
vilja som på rent förstånd, är en frukt af leverne lika mycket som
af insikt och lära.1 Uppenbarelsen blir därför liksom
lättillgäng-ligare för den enkla ödmjukheten än för den bildade högfärden.
»Menniskans sinne kan således», anmärker Geijer på ett ställe i
Thorild-avhandlingen beträffande denna fråga,
vara mörkt (och ofta finnes detta mörker under mycken yttre
bildning och klokhet); det kan också vara upplyst (och ofta finnes
denna klarhet och upplysning hos den till utseendet mindre bildade,
ehuru klokheten aldrig skadar klarheten, der dennas första villkor eller
själens enfald finnes, utan då tvärtom upphöjes från klokhet till
vishet).2
Och han tillbakavisar sedan Hammarskölds ironi över den
besynnerliga dedikationen» med följande deklaration:
Att det rena sinnet är mig det högsta i kunskapens organ, att
jag sätter dess enfald ej blott uppöfver den råa massan af
halfupp-lysning, utan likaledes uppöfver mig sjelf, såsom ett föremål för min
ganska oförstälda kärlek och vördnad, denna i dedikationen på skämt,
såsom i boken på allvar, uttryckta tanke är af mig så ofta framstäld,
utgör så den egentliga grund-ideen i hela min litterariska verksamhet,
att den, framträdande under hvad drägt som helst, aldrig kan förefalla
mig sjelf annorlunda än såsom högst naturlig.3
Visheten är för Geijer således, som sagt, inte mer en den
intellektuella elitens privilegium utan en det rena, enfaldiga, ödmjuka
sinnets sak, emedan det endast var av ett sådant sinne, den i Kristus
sig uppenbarade förbarmande gudomliga käi-leken kunde upplevas.
Man är här inte långt borta från Paulus’ paradoxala förkunnelse i
Första Korintierbrevets första kapitlet, som alltid var levande för
den inot den idealistiska spekulationen frambrytande religiösa
reaktionen:
Ty sen, mina bröder, på eder kallelse, att icke många visa efter
köttet, icke många mägtiga, icke många ädlingar äro kallade. Utan
det i verlden dåraktiga har Gud utvalt, på det att han skulle komma
det starka på skam. Och det i verlden oädla och föraktade har Gud
utvalt, och det som intet var, på det att han skulle göra om intet det
som något var, på det att intet kött må berömma sig inför honom.
I själva verket gjorde Geijer några år senare dessa apostelns ord
till sina egna. I en recension av Atterboms filosofiska arbete
Studier till philosophi ens historia och system, där han ger en briljant
1 A. a., s. 252. 2 A. a., s. 265. 3 A. a., s. 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
