Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling •51
Detta så rigtigt con amore sagda: ’Jag prisar Dig, Fader, att Du
detta fördålt för de wisa och kloka; men uppenbarat det för de
enfaldiga’. — ■— — måtte wäl icke wara alldeles förgäfwes sagdt utan
ali betydelse. Det måste wara en djupt i Guds eget wäsende
grundad, oändligt wis, nödwändig, och för hela menskligheten högst
wäl-görande inrättning, att det werkligen så förhåller sig. Jesus kände
det nog, ty ’ingen känner Sonen utan Fadern; och ingen känner
Fadern utan Sonen, och den Sonen will det uppenbara’, men hwarföre
skulle Han ej wilja? ’Huru ofta liafwer jag welat’ säger Han, ’men I
willen icke’. Deraf måtte det komina, att det är så djupt fördålt för
jordens wisa. De tro sig sjelfwa för wäl. Men ’Gud står emot de
högfärdiga; dem ödmjukom gifwer Han nåd’, ’Om I icke omwänden
eder och blifwen såsom barn o. s. w.’, ’Mig förutan kunnen I intet
göra’, — — — ’Ingen kommer till Fadern utan genom Mig.’––
Detta tro de enfaldige af hjertat; men icke de högwise. Desse hålla
sig för goda dertill och försmå det. Häri ligger utan twifwel
skillnaden.1
Knös’ religiösa utveckling kommer således att för honom
betecknande nog innebära ett återvändande till barndomens religiösa
sinnesförfattning. Han höjer en lovsång till denna tidsålders
heliga allvar: »Och barndomens känsla är ofta sannare och mer
trälfande, än en senare mera stelnad ålders. Alla minnen ur min
barndom äro mig heliga. Jag finner liuru i grunden allwarligare
och djupare jag då tog ali ting, än wid en senare ålder, när
lättsinnighet och flärd insmög sig.» Och han bekänner: »Också från
min första barndom rörde mig djupt och innerligt blotta namnet
Jesus, hwilket jag aldrig kunde utsäga utan ljufwaste helig
förtjusning. Jag wille tillhöra Jesus ocli wara Hans lärjunge.»2
Och lian förklarar nu även direkt: »Till denna min första
barndoms oskuld will jag återgå. Jag will af hjerta och själ tillhöra
Jesus, och blifwa sann Christen.»3
Också hos Almquist kan man iakttaga samma utveckling hän
mot en allt större uppskattning av uppenbarelsens verklighet, som
hos den svenska romantikens övriga förnämsta representanter. Han
hade väl aldrig som dessa varit fången i den romantiska
intellek-tualismens cirklar, men han hade skattat åt en känslomystik, som
1 A. a., s. 64 f. 2 A. a., s. 72.
3 A. a., s. 73. En liknande nyorientering — vilken ju, som ovan visats, är
gemensam för så gott som hela den svenska romantiken — kommer till direkt
uttryck också hos Fryxell, som i Min historias historia (2:dra uppl., 1908, s. 30)
berättar, hur han 1816 övergav den filosofiska spekulationens »tomma och fåfänga
grubblerier» och återvände till »barndomens enkla och rena tro». Jfr Hedin:
a. a., s. 57!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
