Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it;
64 Jacob Kulling
Hammarsköld kan inte vara med 0111 att soin Geijer betrakta
det schellingska systemet som slutpunkten av den utvecklingsperiod
inom filosofien, som började med Cartesius, och att underkänna
den intellektuella åskådningen som metafysiskt kunskapsorgan. Han
förklarar, att »schellingianismens intellectualt åskådande Identitet
för tanken och forskningen betecknade »morgonrodnaden, uppgången
till en ny dag, som snart skall lifwa och glädja med helhetens
warma», och han utropar: »Huru kan man då säga att Philosophien,
på någon sida, förlorat sin progressiva princip med Identitetsläran,
en lära som öppnat wägen allsidigt? Med Schellingianismen
halden nyaste tiden begynt, men än är grufwan sjelf knappast öppnad,
Hera, Hera decennier fordras att nedtränga i de första Schachten.»1
Och han gör kraftigt gällande, att människan har sitt positiva
metafysiska kunskapsorgan »i den intellectuella åskådningen––
hwilken, oupphörligen fästande den inre blicken på de i det
absoluta Rättas sköte hwilande urbilder för ali ting, i ett nu jemför
dem med föremålen, och så snart dessa med urbilderna
sammanträffa, är tillfreds med en funnen Sanning».2
Det är tydligt, att Hammarsköld i den geijerska åskådningen
såg en allvarlig fara för filosofiens sak. Han fortsätter också sin
polemik de följande åren och går nu till angrepp mot den
tros-filosofiska orienteringen överhuvud; den ene efter den andre av
hans generation hade ju slutit upp vid Geijers sida. Han kommer
in på problemet i en uppsats »Om Philosophi i allmänhet», men
hans förnämsta kampskrift är »Om vår tids TrosPhilosopher eller
om förhållandet mellan Religion och Philosphi», liksom den
föregående ingående i det postumt utgivna arbetet, Strödda
afhandlingar öfver ämnen inom philoaophiens gebiet. Han vänder sig här
med förnyad skärpa mot Geijers deklarationer, att filosofien måste
ända med en total bankrutt, att den med schellingianismen
förlorat sin progressiva princip på den endast teoretiska sidan, att
Schelling med andra ord tillstängt ali möjlighet för filosofien att
på blott teoretisk väg komma längre. Schelling var, förklarar han,
i stället av alla bekanta tänkare näst Platon den, för vilken »Phi
losophien väl mest oslöjadt uppenbarat sin evigt unga skönhets
glans»3, och han hade »förstått att sammansmälta den gamla Plii-
1 Swensk Literatur-Tidning 1821, sp. 361.
2 A. a., sp. 381.
3 L. Hammarsköld: Strödda Afhandlingar öfver ämnen inom philosophiens
gebiet, 1827, s. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
