Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska romantikens religiösa utveckling
•57
losophiens reala chai-akter med den nyares ideala, ocli således
börjat en ny utvecklings-period för Philosophien, i hvilken den måste
antaga en vida högre lyftning och vara af en allsidigare verkan,
än den hade under de —–redan genomlupna Perioderna.»1
Och Hammarsköld hävdar med stor hänförelse den filosofiska
vetenskapens storslaget metafysiska uppgift: det var dess ändamål att
eftersträfva visshet för Tanken»2, att söka »förklara (det är, i sin
fulla klarhet i medvetandet framkalla) det absoluta, väsentligen
be-tragtadt, i adæquata begrepp»3, »att leda oss till en klar och
fullständig inre åskådning af den högsta Sanningsgrunden, af den
ab-soluthet i hvilken vetande och varande är ett».4 Organet härför
var den intellektuella åskådningen. Med denna förmåga kunde
själen i och genom förnuftet »upplösa sig i urenheten, i det
absoluta Väsendet eller Gud och såsom hans separerade och dock
med alla andra ideer i sammanhang stående idé, betrakta sig sjelf
och genom sig sjelf allt annat» ur det absolut enas och oändligas
synpunkt.0
Med denna förmåga och uppgift kunde filosofien för
Hammarsköld naturligtvis omöjligen stanna vid en blott tro som
sannings-grund. Tron hade för honom endast en etisk funktion och
mening. Den utgjorde en övertygelse för den dunkla känslan, dess
kunskap var historisk, och dess uppgift var att försätta hela
människan i harmoni genom att binda och fästa henne vid ett
historiskt ideal; såsom fullkomnad häri övergick den till religion.0
På detta sätt söker Hammarsköld avgränsa religionens ocli
filosofiens gebit från varandra och ge åt var och en dess särskilda
funktion. Men hans förankring i den kristna religionen — lian
hade nämligen också han liksom de andra svenska romantikerna
en religiös orientering — gjorde honom förvissad om att religionen
och filosofien på olika vägar nå samma mål. De uppträdde såsom
ömsesidiga bestyrkelser av varandra: religionen liksom pekade åt
det mål, dit filosofien skulle sträcka sin forskning, då däremot
denna senare småningom leddes att såsom förnuftssanningar i
vetandet upptaga och utreda, vad känslan trott som medelbarligen
givna eller uppenbarade sanningar.7 Vid dessa sina utredningar
värjer Hammarsköld emellertid alltid med stor iver filosofiens
självständighet: intet, ingen främmande auktoritet fick binda den fria
1 A. a., s. 24. * A. a., s. 84. 3 A. a., s. 6. 4 A. a., s. 82.
5 A. a., s. 7 f.; jfr s. 77 f.! " A. a., s. 75, 79, 82 f., 84. 7 A. a., s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
