Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8-4
Fredrik Vetterlimd
emot en person som V. R. Därför finns intet spår till bevis —
Wirsén t. o. m. erkänner en gång »villigt» att han kunnat
misstaga sig om en av Rydberg berömd och av honom själv m. fl. ej
särskilt uppskattad fornnordisk dikts poetiska värde.
I början på 1890 tillkom ett nytt irritationsmoment. I brev
till Hedlund skriver V. R. därom:
Inom Svenska Akademien står jag nu i hetaste strid för Bååths
skull. Wirsén hade bequämat sig till att föreslå hans »Digtergage»
till 750 kr. Nyblom lyckades öfvertala honom att höja förslaget till
800. Jag har föreslagit 1000 och från sekreterarens sida rönt det
häftigaste motstånd. De »icke-poetiske» ledamöterna pläga vid sådana
tillfällen principiellt rösta med sekreteraren, mot hvars förslag man
blott i nödfall uppträder. Utsigten till seger är för mig således ringa
eller ingen; men så pass mycket har mitt ingripande i frågan verkat,
att man, för att icke kasta billigheten alldeles öfver bord, antagligen
skall tilldela Bååth akademiens resestipendium.
Till professor Ljunggren i Lund skriver Wirsén, att Rydberg
försöker göra denna sak till ett »sällsamt aggressionsmedel» — de
Geer har livligt ogillat hans häftiga och imperatoriska sätt att
förorda höjningen. Wirsén tycker att 1000 är för mycket bl. a. för att
Bååth då skulle få ett högre belopp än »den verkligt finkänslige
och ädelt begåfvade K. A. Melin», och då det är hans avsikt att
nästa år förorda Bååth till Beskowska resestipendiet, »emedan nu
knapt någon annan fins att tänka på», blir detta ytterligare ett
skäl att ej höja anslaget. Rydbergs förslag gick ej heller igenom,
och förmodligen har detta ej bidragit att minska hans nervösa
missstämning inot akademien och särskilt mot sekreteraren. Man kan
emellertid erinra sig, hur Wirséns inställning till Bååth alltid var
avgjort mindre gynnsam än både Rydbergs, Snoilskys och
Ljunggrens; han bekänner själv, att han ej är »någon amatör af hans
poesi», fastän han ej gillar de alltför oblida omdömen, som han
hört däröver ute i den stockholmska societeten.
Från början av 1890-talet finns ett antal brev, däri Wirsén
begär V. R:s utlåtande om »kungliga pris», om
författarunderstö-den, begär röstsedlar o. s. v. Han hemställer helt hänsynsfullt:
»jag vore tacksam, om du ville tillkännagifva din uppfattning»
o. s. v.
Från d. 14 november 1890 föreligger emellertid ett belysande
brev från Wirsén till Snoilsky så lydande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
