Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Stanislaw Sawicki
tliias förts av Aristoteles. Ehuru det var en förvanskad
Aristotelestext, han begagnade, lärde lian sig dock av den att icke blott se på
ett konstverk såsom sådant, utan också betrakta graden och arten
av dess inverkan på andra. Ett nytt drag hos honom är vidare
den från Aristoteles hämtade och upprepade gånger betonade, stränga
åtskillnaden mellan poetik ocli retorik samt deras respektive
uppgifter, ett välgörande fenomen gentemot den vanliga förvirringen
hos de medeltida författarna på detta område (sid. 129, 133, 137).
Ny iir också retoriken, av vilken vi i Testa nucis äga ett fragment
bevarat. Matthias hade intet tvivel om retorikens ändamål: »Testa»
skulle tjäna som handledning i konsten att författa övertygande
predikningar. Man märker i den alldeles tydligt den nya tidens
anda, karakteriserad av dialektikens triumf vid universitetet i Paris;
ty vi måste väl antaga, att Matthias fullgjort sina studier där.
Exempla ocli enthymemata äro talarens verktyg. Därtill kommer
slutligen en kortfattad topik, som tvärt avbrytes mitt i en mening,
då texten slutar (sid. 152).
Det allmänna omdömet om Matthias kan knappast bli något
annat än att han var en modern och mycket målmedveten man.
Att i filologisk mening förstå Aristoteles var ju omöjligt för honoin
redan av den anledningen, att han icke hade någon direkt och
någorlunda passabel översättning till sitt förfogande. Dessutom skulle
ju 1300-talet näppeligen lia haft någon användning för en rätt
förstådd Aristotelespoetik.
Lärodikten på hexameter är ett stilprov, som kan tävla med
den förvildade, dunkla latinitetens mest typiska alster1, och detta
trots att Matthias själv varnar för dunkelhet (sid. 131). En del av de
kokett inströdda, grekiska glosorna tyckas härstamma från
»Graecis-mus >; detta låter sig bevisas åtminstone beträffande den typiskt
medeltida »etyinologia» för namnet Olaus (v. 69 f.). Det är en
hyllningsdikt till Uppsala, vars historia den framställer i några få
punkter. Efter en prunkande beskrivning av morgonrodnaden över
Uppsala fördjupar den sig i den grå forntiden, under vilken dunkel
legat över staden. Ljuset börjar utbreda sig över den med Uppo
och hans tre söner Sven, Nore och Dan samt senare med konung
Erik den heliges ärofulla död. Slutligen kommer den efterlängtade
stund, då Olov bestiger ärkebiskopsstolen, och många förhoppningar
vakna därvid till liv hos Matthias. Nu skiner solen över Uppsala.
1 Sawicki, loc. cit., sid. 35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
