Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
Hedvig af Petersens
vars nära överensstämmelse med den franska texten Blanck påpekar,
och som väl är att betrakta som hypotesens grundsten: »et si dans
ses courses, une belle fleur, un bon fruit ou, un nid d’oiseau se
présentait à lui, eussent-ils été au haut d un arbre il escaladai pour
les apporter à sa soeur».1 Men också det nästföljande, Frithiof som
vid brasan läser om nordens gudinnor och jämför dem med Ingeborg,
har sin motsvarighet i Paul et Virginie. De båda barnen, länge
analfabeter, lärde sig läsa och skriva först sedan ödet skilt dem.
Paul visar då stor böjelse för romanläsning, särskilt älskar han
Télémaque, och han tycker sig hos sin älskade Virginie finna »la
dignité et la sagesse d’Antiope, avec les malheurs de la tendresse
d’Eucharis».2
Inför den förra strofen kan man naturligtvis invända, att
dylikt begåvande av primörer, blommor, bär och frukt, hör till de
allra vanligaste uttrycken för späda hjärtans litterärt opåverkade
hyllning, och att Tegnér kan lia byggt på egna minnen, bortsett
från eventuella förebilder annorstädes ifrån. Men om han själv
skattat åt den brådmogna ömhet mellan barn, som
1700-talslittera-turen så flitigt omhuldade, skulle han till en början inte lia begått
det där lilla kronologiska (!) misstaget, och vidare skulle den satt
andra spår i hans dikt än just i Frithiofs Saga; även där rör det
sig alltså om en eftertanke. Under dessa år i hans liv lia
barndomsminnena uppenbarligen på ett eget och inspirerande sätt stått
levande för honom. De ge sig till känna både i Vintern, i Axel
och i den fore första sången avslutade Försoningen, f. ö. också i
talet över Oxenstjerna. Möjligheten av ett litterärt 1700-tals
inflytande annorstädes ifrån är naturligtvis ostridig. Men om det
första motivet är vanligt, är det andra så mycket ovanligare. Ingen
förebild liar påvisats varken i sagor eller 1700-talslitteratur. På
motiv, som båda återfinnas i Paul et Virginie, har Tegnér i den
äldre texten uppbyggt ett växlande årstidsparti, som omöjligt kan
lia sin motsvarighet i en novell från tropikerna utan helt står för
mästerskräddarens räkning, fyra bilder av med årstiderna växlande
hyllning, vårens första blomma, sommarens smultron, höstens äpple
— det senare axet torde ha tillkommit för ljudeffektens skull —
medan vintern inspirerat honom till en mer litterär och mera full-
1 Blanck, a. a. s. 10.
2 Oeuvres completes de Jacques Henri—Bernardin de Saint Pierre.
Paul et Virginie, Paris 1820, s. 165.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
