Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En nyfunnen text till första sången i Frithiofs saga
187
»Du knapp på Odens kungastol,
du verldens öga, gyllne Sol!
var du blott min, din blanka skifva
till sköld jag ville Frithiof gifva.»
»Du lykta i Allfaders hus,
du måne med ditt bleka ljus!
Var du blott min, jag gaf dig gerna
till smycke åt min sköna tärna.» —
Men Hilding sade: Fosterson,
den älskog vänd din håg ifrån.
Ej lika falla ödets lotter:
den tärnan är kung Beles dotter.
Till Odén sjelf i stjernklar sal
uppstiger hennes ättartal.
Du är blott Thorstens son; gif vika,
ty lika trifves bäst med lika.
Men Frithiof log: mitt ättartal,
går neråt i de dödas dal.
Nyss slog jag skogens kung så luden,
hans anor ärfde jag med huden.
Friboren man ej vika vill,
Ty verlden hör den frie till.
Hvad Lyckan bröt, kan hon försona,
och Hoppet bär en konungs krona.
Högättad är ali kraft, ty Thor
dess stamfar, högt i Thrud-vang bor.
Han skattar namnet ej, men värdet:
en väldig friare är svärdet.
Jag kämpar om min unga brud,
om ock det var med dundrets Gud.
Väx trygg, väx glad, du hvita lilja!
Ve den som dig och mig vill skilja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
